lördag, december 31
Antar det är på sin plats att summera året. Hm, vad bör man ha med i en sådan? Det har hänt otroligt mycket det här året. Oj. Har inte ens tänkt på att det är så mycket.
Men med början från januari någon gång. Då började andra terminen på Ung Tro, Djupare. Ödmjuke och Underbare Martin hade slutat för att göra lumpen, men istället fick vi tolv nya, fantastiska, klasskompisar. Och en lärare som alla älskade från första början, Anders. De första fyra veckorna eller så var minst sagt kaotiska för mig. Hela situationen med C började bli absurd, vilket också de nya kände av direkt. Till slut blev det för mycket, både jag och en klasskompis gick till nya läraren och pratade lite. Och det blev ju bättre sen. Till och från iaf, de sista veckorna var t.ex. inte heller särskilt roliga..
I början där var ju också Gudrun, och hej vad det blåste. Men jag var ju iaf uppe på skolan och slapp bli helt instängd hemma i Ramkvilla som min familj. Förutom Salome, som var med mig på skolan och inte kom hem förrän i slutet av nästa vecka.. :-)
Februari. Då hade vi garnstumpsträff på mitt internat. :-) Blev lite längre än vi tänkt, då det började snöa riktigt ordentligt. Men mysigt hade vi det ändå, kolla lite film och mysa i flera dagar, det var tider det..
Hm, sen hände det massor av saker med klassen under hela våren, kommer inte ens ihåg hälften, men kul hade vi! QuTe och Mansträffar. Kvinnokurs. Möten lite här och där, bilutflykter, grillfester, bröllopsannonseringar. :-) *saknar*
Under våren var jag känslomässigt ganska trasslig tror jag. A spökade fortfarande någonstans och jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa det. Så jag gjorde inte så mycket åt det. Förrän till sommaren, och då gjorde jag något åt det rejält och det visade sig inte varit en dag för tidigt. Hade nog kunnat göra det mycket tidigare utan problem. Tack Gud, för ditt stora tålamod. Och tack för att du ger mig en spark i baken ibland. :-)
Och till på köpet så blev helt plötsligt en kompis väldigt intressant ett tag. Jag blev hyfsat förvirrad över mig själv, det var jag inte beredd på. Nu efteråt ser jag ju att det bara var ren separationsångest, men då visste jag inte vad jag skulle tro.. Känslor är inte alltid tillförlitliga. Bara så att du vet. Men de kan ändå ha ett uns av sanning i sig om man letar. :-) Jag är glad att det inte blev något av det, en del personer ska man nog helt enkelt låta vara underbara och så är det bra med det..
Klassen var full av härliga människor, men ett litet extra tack till Maffe, Becka och Eve. (Även om jag skulle kunna räkna upp ett par till, men då slutar jag aldrig..) Ni har ingen aning om hur mycket ni betydde för mig. Tack för alla kramar, Eve! Tack Becka för all den tid vi spenderat tillsammans! Maffe, tack för alla gånger vi sett på film, spelat kort, pusslat och löst korsord! Inget hjälpte mig mer när jag mådde dåligt, än att bara vara med de jag tycker om, helt kravlöst..
Måste också tacka Gurra, Linda och Fredrik för att ni gav mig en möjlighet att berätta om hur jag känner. Och naturligtvis hela Garnstumpen! :-)
Nu hamnade jag långt från summeringen. Men tebax till mars. Då började det bli hög tid att komma på vad man skulle göra till hösten. Jag hade _ingen_ aning. Sökte till slut ett par högskole-utbildningar. Men skickade i slutändan inte in alla papper som behövdes och tackade nej till den jag ändå kom in på. Istället sökte jag till Basåret. Vilket visade sig vara helt rätt, trots den ångest som det väckte, av flera anledningar. Rektorn fick nästan tjata på mig för att få fram ett någorlunda klart ja till platsen.
I juni slutade vi så det underbara året tillsammans. Hade kramring. Och när Maffe kom (tror jag det var) började jag gråta. Sen grät jag till slutet. Jag som inte gråter offentligt. Aldrig. Blir det kris går jag undan. Å andra sidan har det hänt mycket med mig under tiden på Kortebo.
Midsommar firades med halva klassen i en liten stuga utanför Västervik. Jättemysigt och underbart och jobbigt och ångest och känsligt.. Bästa midsommar någonsin, sov inte en blund på hela natten, men det var ändå underbart. Och sen var vi en sväng på Nyhem på kvällen, vilket i milda ordalag kan beskrivas som inte helt lätt. För första gången var jag på allvar rädd för att jag skulle få en ångestattack mitt bland en massa folk. Fick sova hos en kompis och först framåt nästa kväll som jag sedan orkade åka hem, men det var en underbar dag! Det var värdefullt för mig..
Sedan var det sommar på riktigt. Och sommar för Sara är detsamma som läger. Först UV-läger. Sen Familjeläger på Långserum. Och ett par veckor senare Bödalägret. Alla tre helt underbara! Jag gillar läger.. :-) Men måste jag välja så går ju Böda framför allt annat. Kan inte ens föreställa mig en sommar utan Böda, även om det brukar vara lika jobbigt som underbart. I år inget undantag.
Men sen så började det hända saker. Under årets läger hängde jag lite med ett ledargäng som jag inte snackat så mycket med innan. Det var kul. :-) Mycket skratt och en del allvar. Fanns en kille i gänget som var speciell. Micke. Tänkte inte så långt då. Vågade nog helt enkelt inte. Och efter allt med A så trodde jag att det skulle ta ett långt tag innan någon annan lyckades med samma bedrift, fånga min totala uppmärksamhet. Jag hade fel. Tack och lov kanske? Vi började snacka på Msn direkt efter lägret. Flera timmar, varenda kväll. En dag utan kändes väldigt konstig. Sen gick det ju som det brukar gå.. :-) Sms. Telefon (trots min motvilja mot sådana, men nu gick det jättebra! För det mesta..) Sen sågs jättesnabbt, fick egentligen bara en kram, men det var underbart. Nästa helg sågs vi igen, i sådär fyra dagar. :-) Sen dess har det hänt mycket och man ska väl inte ta ut något i förskott. Men jag vet vad jag vill iaf och det har jag talat om. *kram*
Men började skolan igen i augusti, på Basåret. Älskar skolan, gillar att studera och lära sig mer, även om det mesta aldrig går in. Klassen är annorlunda än förra året, de flesta har ju ett helt vanligt liv untaför skolan. Men det skulle kunna vara bättre gemenskap, så till våren ska vi försöka oss på lite skoj saker tillsammans. Ha kul utanför skolan lixom. Internatlivet är också annat, det är ju helt annat folk så klart det blir skillnad. Men det är kul folk, bara de kommer igång ordentligt. Har blivit mycket Settlers med Patrik som går i fyran nu, tur det finns fler än jag som gillar spel, lek och vara lite social.. :-)
Har inte umgåtts så mycket med min familj som jag kanske borde gjort under året, men det är väl nödvändigt att klippa trådarna lite antar jag. Har ändå vart hemma ganska många helger och var hemma stor del av sommaren. Ni betyder mycket för mig, även om vi inte ses eller hörs varenda dag!
Så, finns det något annat som bör sägas? Jag har nog utvecklats ganska mycket under det här året. Eller med början förra hösten för att vara ärlig. Blivit mer mogen. Vågat inse att jag inte mår bra jämt. Vågat kämpa för att må bra. Fått betydligt mer koll på mina egna känslor. Tror jag går genom livet på ett litet annorlunda sätt. Jag behöver inte ta reda på allt vad det är som orsakar att jag känner eller gör på ett visst sätt, även om det underlättar ibland, men det går bra att göra något åt det ändå. Och det i nu:et. Jag har ofta levt ganska mycket i det förflutna och i framtiden tidigare. Så nu försöker jag lära mig leva i ett nu. Man ser dagen på ett annat sätt. Ibland går det fint. Ibland går det inte alls, en hel värdefull dag går förbi och jag har inte gjort någonting som är det minsta värdefullt för mig eller någon annan på något sätt. Men det blir bättre. På det hela taget har jag mått bättre denna vintern än någon annan. Och det är helt underbart! :-)
Kort summering: Mycket har hänt Sara 2005. Yttre ting. Men främst inuti. Mycket känslor. Men på det hela taget har det varit ett bra och lärorikt år och det slutar på topp! :-)
Till alla som nämnts här på något sätt: Jag älskar er! *massa kramar* Utan er vet jag inte var jag hade varit nu.. Och framförallt: Tack Gud!
I skratt och lek
I gråt och svek
Lär du av de misstag du gjort
Fint, så fint. Och sant, hoppas jag iaf. Ibland undrar jag vad jag sysslar med. Bara Sara är så dum att hon gör samma misstag flera gånger. Men inte denna gången. Nix. Eller, det vet jag ju iofs inte än, sånt upptäcker man ju först efteråt. Men det känns rätt och bra hur jag än vrider på det.
Ibland blir jag skitskraj för en del saker. Men sen tänker jag en gång till och då blir jag alldeles lugn. Jag har kanske ingen aning om vad jag gör egentligen. Men jag vågar påstå att jag nog vet lite grann. Om inte annat så vet jag att jag inte vet. :-) Vilket är en större fördel än många tror. Det är de som tror det vet precis vad de sysslar med, som brukar råka illa ut eller bli besvikna sedan. Om man däremot kastar sig ut med ögonen vidöppna så kan det hända att man lär sig flyga.
Jag har alltid velat flyga..
fredag, december 30
.. jag aldrig drömt förut. Tror jag inte iaf. Å andra sidan så sägs det att man drömmer mycket mycket mer än man kommer ihåg. Även om man nu råkar komma ihåg ganska mycket.
Men det här kommer jag iaf ihåg från inatt:
Jag kommer in i köket. Mamma sitter på sin plats vid köksbordet. Hon tar en titt på mig och säger sedan:
"Men Sara, är du kär nu igen?"
Jag snörper lite på munnen och känner mig en aning förorättad. Anser mig själv vara en hyfsat sansad ung kvinna, blir sällan kär och även när jag faktiskt blir det så är det inte någon blind förälskelse eller något sådant. Hurvida jag nu faktiskt är kär eller inte har inte så mycket med saken att göra. Mamma tar åt sig lite och börjar förklara sin kommentar.
"Ja, det var ju flera månader sen du senast såg så där fånigt lycklig ut så fort din mobil började låta. Tills nu."
Hoppsan. Tja. Mamma har aldrig kommenterat det (förräns inatt då), men Emelie hade ju en del att säga om hurvida jag var kär eller inte för några månader sedan iaf. Och när jag tänker efter så ser jag nog fortfarande likadan ut, när det börjar pipa. :-) Så jag får nog erkänna. Jag är väl kär då. (Om man har en ganska snäll definition på "kär", det är som sagt ingen blind förälskelse eller så..)
torsdag, december 29
Det finns ingen middagsro i vår familj. Idag tog det inte ens en ynka kvart, innan alla sex som var hemma hade fått i sig maten och lämnat bordet. Sorgligt egentligen. Det var ju inte så att någon hade bråttom till något annat direkt.
Har fått med mig den dåliga ovanan hemifrån. Hemma brukar jag vara klar sist nu för tiden. Men med andra händer det ganska ofta att jag är färdig först. Det bara blir så. Ser du mig äta fort, säg till. :-) Måltider ska vara lugna och sköna pratstunder med trevligt sällskap.
Men en sak har vi iaf kunnat hålla ganska bra i vår familj. Att alla ska äta samtidigt, om det går. Både middagen och kvällsmaten. Det är bra. Tycker det är tråkigt när familjer inte ens äter tillsammans längre.
Jag vill att matbordet ska vara en plats för härliga samtal och god mat. Både lugn och ro och skratt. Gemenskap.
Något annat jag vill ha är stort och ljust badrum. Usch vad liten toaletten är här hemma. :-)
Ännu en dag av att inte göra så mycket alls. Skärpning Sara. Börjar nästan bli rastlös. Och det är inget vidare, för det kan bli värre saker av det. Måste se till att göra något imorgon. Eller. Snubblade över senaste HP-boken för ett par timmar sen. Kan ju sysselsätta mig med den ett par timmar eller så. :-)
Men nu börjar jag iaf planera lite inför Sthlm om ett par veckor. Ska få tag på någonstans att sova också, så blir allt bra. Hoppas på att träffa lite folk och i vilket fall är det skönt komma någon annanstans ett tag.
Nyår däremot verkar bli hemma. Möjligen hos några bekanta i byn, men vi har ännu inte fått tag på några som vill umgås med oss. Ska förhoppningsvis träffa två polare från gymnasiet på nyårsdagen sen. Det ska bli kul! Har bara träffat Ebba ett par gånger, och tror inte jag träffat Linda sen vi slutade, för två och ett halvt år sen. Men Ylva ska till Israel och Veronika är tydligen redan på väg tillbaka till Skåne, så det blir ändå bara halva gänget.. Tänk vad tiden går och ändå lär det kännas nästan precis som det brukade göra när vi sågs varje dag. Nu blev jag nostalgisk, gymnasietiden var rätt bra, åtminstone det underbara gänget..
onsdag, december 28
Igår var det Monty Pyton på TV. Jo, det är alldeles rättstavat. Jag är en ganska rolig människa. Bra humor, enligt mig. Lättroad, men kanske kräsen med vad som är riktigt bra. Monty Pyton roar mig inte det minsta. Nada. Jo, har sett tillräckligt ur deras filmer för att kunna konstatera detta. Då jag och möjligen mamma är de enda i familjen som _inte_ fullkomligt älskar dessa filmer. Urk. Så man blir inte så lite glad när man upptäcker att det finns fler som delar min åsikt.. :-)
Okej då, erkänner, delvis är det kanske en principsak. Men bara till en väldigt lite del. Tycker verkligen inte att det är kul, mest är det bara sjukt. Till skillnad från Det våras för rymden. Den är skoj. :-) De andra Mel Brooks-filmerna jag sett varierar från hyfsat till bra, men den här gillar jag verkligen. Kan ju iofs bero på min förkärlek till Star Wars och Star Trek. Men det spelar ju egentligen ingen roll..
Megamaid Guard: What the hell are you doing?
Lone Starr: The Vulcan neck pinch?
Megamaid Guard: No, no, no, stupid, you've got it much too high. It's down here where the shoulder meets the neck.
[Lone Star changes hand position]
Lone Starr: Like this?
Megamaid Guard: Yeah!
[guard falls to the ground]
Lone Starr: Thanks.
Dark Helmet: Before you die there is something you should know about us, Lone Star.
Lone Starr: What?
Dark Helmet: I am your father's brother's nephew's cousin's former roommate.
Lone Starr: What's that make us?
Dark Helmet: Absolutely nothing! Which is what you are about to become.
tisdag, december 27
Råkade snubbla över adventskalender, som var lite småkul. Några minuters skratt kan man nog få iaf, om man är på det humöret.. :-)
OiOiOis adventskalender 2005
Idag har jag.. äh.. tja.. gjort.. ingenting? Och jag som skulle jobba ihop åtminstone några slantar på lovet. Enda vettiga jag åstadkommit är en middag. Som åtminstone jag inte tyckte var någon höjdare, men det är ju iaf husmanskost, kan behövas lite kött och potatis ibland..
Hade besök av en kompis en kort sväng också. Trevligt, fick han se hur jag bor iaf. Måste jag bara ta mig upp till Örebro någon gång också. Men det ligger väl längre fram i tiden, antar jag.
Och så såg jag Jönsssonligan och Dynamitharry i eftermiddags. Somnade någon halvtimme i mitten, antar det inte var tillräckligt spännande. Å andra sidan var jag hur trött som helst..
Just nu är det tomt hemma. Fyra ungar som är iväg på Pyro. Ett företag en två mil härifrån som tillverkar fyrverkeripjäser. Hm. Är inte så förtjust i såna där. Men men, mamma har iaf sagt att de måste ge pengar till välgörenhet också, om de ska köpa sånt där..
Såg förresten 50 first dates igår kväll. En sån där lagom mysig, rolig och fin film med ett lyckligt slut. Naturligtvis var det ju en sliskig gubbe med någonstans också, men han höjde ju filmen. Och jag gillar Drew Barrymore. Hon fångar upp en på ett särskilt sätt. Och så spelar hon i en del av de filmer jag gillar bäst..
måndag, december 26
Firade hela julen hemma med familjen. Inte så lugnt och stilla som det låter kanske, är ju ganska stor familj, trots att det inte är några andra med än mina föräldrar och vi ungdomar.. :-) Julafton var mycket trevlig. Var i kyrkan på midnattsmässa. Inte svenska kyrkan då, utan frikyrkan. Väldigt mycket sång och musik. Men det är mysigt. Syrran och hennes kompisar spelade och sjöng ett par sånger. Okej, det var väl inte klockrent, men de är ju ändå bara 13 år och det här var nästan första gången de fick sköta sig helt själva. Lite träning och lite självförtroende så skulle det låta riktigt bra.
Juldagen började med gemensam frukost/fika och sedan julklappsutdelning. Lagom mysigt och roligt. Syrran älskar få paket, så hennes "stora" julklapp var inslagen sådär en tre gånger, i vältejpade kartonger och inslagninspapper. Ni kan ju försöka föreställa er hennes förtvivlan, när hon äntligen fått upp första lagret papper, och det börjar låta väldigt misstänkt från paketet. Ja, sådär som det låter överallt nuförtiden. En del paket är ju svårt få upp i vanliga fall. Om man dessutom är väldigt stressad går det inte bättre.. :-) Men kul var det att se hennes ansträgningar. Efter en lång stund fick hon iaf fram sin älskade telefon. Sen var hon nöjd.. :-)
Hennes andra julklapp har också blivit väl använd under det senaste dygnet. Har ett Nintendo Gamecube stående uppe vid TV:n. Så hon fick Marios dansmatta. Mycket bra faktiskt. Mario-spelen är sådär gulliga och fina med riktigt bra grafik. Och så blir hon ju faktiskt tvungen att röra på sig. :-) Det dunkas för fullt uppe vid TV:n, eftersom alla bara måste prova det. Har provat lite, men är inget vidare på att göra sånt där när folk tittar på.. Dessutom är det ganska svårt koncentrera sig när det sitter fem pers bakom en och ger "tips och råd". Suck.
Har spelat en del Settlers istället. Simon införskaffade ett, efter allt mitt prat om det. Och de andra fastnade direkt. :-) Har vunnit alla gånger jag spelat hittills, så igår fick jag inte vara med.. Men det gjorde inget, jag pratade lite i telefon sen iaf och det var mycket roligare..
Själv fick jag ungefär det jag önskade mig, efter att funderat länge och väl för att komma på något alls.
- Lite pengar så jag kan ta mig till Sthlm om ett par veckor.
- Ett par pyjamasbyxor. Jättefina, men stora, funderar på att försöka byta.
- En datormus till min laptop. (Som inte ens fungerar just nu, måste se till att lämna in den någonstans..)
- Två cd-skivor med Trolles trafikskola, kan vara väldigt kul att ha.. :-)
- De sista delarna till min finservis.
- En sån där knivmagnet, så nu måste jag se till att flytta till eget snart.
- En "till min dotter"-bok från mamma.
- Boken Små citroner gula. Bra, men skiljer sig inte så mycket från alla andra i den stilen. Ska jag läsa sådana böcker föredrar jag Marian Keyes eller Maeve Binchy.
- En ask med Marianne-godisar.
Jag är inte särskilt noga med sånt här med presenter. Vill man ha något kan man köpa det själv, egentligen. Men det är kul att ge. Har ändå saknat det lite i år, när jag inte skaffat en hel hög med julklappar själv till alla. Och det allra bästa den här julen har inte haft något alls med julklappar att göra. Eller isen på sjön eller snön som kommit. Inte ens alla trevliga julhälsningar jag fått. Och inte familjen heller, hur kul det än är vara hemma tillsammans med alla. Men vad det allra bästa är, vet bara jag. Och kanske någon till. Annars vet den personen det nu, efter att ha läst detta. :-)
lördag, december 24
Nu är det julafton. Vilket i vår familj innebär:
14.00 Enklare Julbord
15.00 Kalle Anka
19.00 Tomtegröt eller Ris a la Malta
23.00 Midnattsmässa i Nygårdskyrkan
Tiden däremellan ägnas åt det sista fixandet på julklapparna samt rimmande.
Jag är inget vidare på att rimma på beställning, men har fått pålagt mig två stycken iaf. Jaja, de får skylla sig själva när det inte blir bra.
Och klapparna delas ut imorgon. Bara en som vi fick i julstrumpan i morse, från kusinerna. Varför? Tja, allt ska gå rätt till i vår familj. Om man nu envisas att fira att Jesus föddes på Juldagen (när man med 99,99 % kan säga att han _inte_ föddes i december), så ska man ju katten inte ge varandra presenter en hel dag i förväg! Såna är vi.
I år blev det visst Ris a la Malta, sen _måste_ jag komma på rim..
fredag, december 23
Är nu hemkommen efter lååång dag i Växjö. Hittade ett par vanliga tröjor till mig. Och efter ett par timmars letande en sak som nog kan passa Linda. Så var mina julklappar klara. Fick dessutom ont i fötterna, en trött rygg, axlar som började protestera samt ett huvud som mest snurrade och inte var riktigt med sista timmen. Tack och lov att julhandel bara sker en gång om året.
Men jag gillar den miljön annars. Att bara gå runt och strosa på ett köpcentrum en timme, det kan vara underbart. Anonym mitt ibland en massa folk, passar mig fint. Shopping däremot är jag mindre förtjust i. En timme räcker gott. Då hinner man antingen hitta det man vill ha. Eller så hittar man inte det man vill ha, men slutar innan man blir helt tjurig och vimsig och trött och gnällig..
Men när jag var helt slut och nära att svimma, så var det iaf dags att äta tillsammans. Hela familjen + praktikanten = 9 pers, på en kinarestaurang. Mycket gott, men inget speciellt. Som alla andra sådana ställen. Och sen var det dags för det i mitt tycke höjdpunkten, Narnia. :-) Och den var jättebra! Så den tycker jag alla ska se. Var ett tag sen jag läste böckerna senast, men min bror tyckte de var bra med att följa boken nästan helt.. En film jag kommer se igen, flera gånger. Får hoppas det blir film på alla böckerna. Även om de har lite att leva upp till med den här inledningen.. :-)
Nu ska vi snart iväg till Växjö, hela familjen. Blivit tradition i familjen, att åka och julhandla dagen innan julafton och sedan gå på bio. I år ska alla gå på samma film. Narnia. *Yay* :-) Det ser jag fram emot, väldigt mycket. Gillar verkligen Narnia. Nostalgi se de gamla filmerna.. Och den här ska tydligen vara bra, om alla andra har rätt.
Undrar hur många som läser här egentligen? Vågar du avslöja dig?? :-)
torsdag, december 22
Har nu tagit mig hem till skogen. Hur ska jag klara mig utan bredband i flera veckor?? Aja, kan nog vara nyttigt att ta det lite lugnt med internetandet..
Har haft ett trevligt telefonsamtal idag, på en halvtimme med en person jag tycker om. Är fortfarande riktigt kass på att bara prata sådär. Ingen som kan lära mig hur man gör? Eller kan alla andra det bara naturligt och vet inte hur man gör för att lära sig något sådant? Kanske bara är så att jag får inse att jag är en tråkig person som inte har något att säga.. Men om det är någon som är sugen på att telefonträna mig, så är det bara slå en pling! Och vet man inte mitt nummer så kan det nog ordnas på något sätt.. :-) Men det tar nog ett tag innan jag börjar ringa er. Jag gillar inte telefoner. Och det är hemskt ringa någonstans utan att veta vem som svarar..
onsdag, december 21
Har ont i örat igen. Misstänker att det har något med käken att göra. Mina käkar mår inte riktigt bra, har inte gjort det på länge. Men det har mest varit högra som krånglat. Men nu är det spänt och irriterat i vänstra också. Och ont i vänster öra. Som blir värre när man rör på käken. Aj då. Hm, men det går väl över, antar jag.
Kan berätta att skolans julfest igår var mycket lyckad. Grymt bra jobbat av Intro! Lagom av allt. Allra bäst var nog Markus, som offrade sitt hår för att kunna gestalta Gunne (som har flint..) :-) Han blev verkligen jättelik! Dessutom var ju Vidare med, där tre av mina klasskompisar från förra året går. Så vi avslutade kvällen med att spela Settlers. Jonathan, Holger, Patrik och jag. Koffe bangade, han är fortfarande inte så förtjust i det spelet.. Efter en jämn slutkamp så vann jag. *yes* Vi blev lite nostalgiska. Pratade gamla internatminnen och sånt efteråt. Saknar verkligen förra året och allt härligt folk.. Återträff vore ju inte fel. Någon som är lite bättre än jag på att ta tag i sånt?
Var på A6 förut och handlade en julklapp till en i familjen. Och två till mig själv. *upps* Men den ena var iaf en liten bok med små texter av Anselm Grün, en katolsk präst som skrivit flera böcker. Den heter Den lilla boken om sann lycka. Och jag blev kär direkt. Kommer nog "råka" lägga ut några stycken här. Här har vi en gubbe som fattat en hel del om livet.. :-) Har inte läst hela boken än utan bara kollat lite här och där, men hittade en text som ni kan få läsa redan direkt.
Ut ur perfektionismens fälla
Inre lugn, frihet, självförtroende, lycka - allt detta är oförenligt med den rädsla som döljer sig bakom perfektionismens yta, med den djupa rädslan för att vara värdelös. Varför vill jag vara så perfekt? Känner jag mig bara värdefull när jag åstadkommer något, när jag är felfri? Det finns en väg ut ur perfektionismens fälla. Allt som krävs är två steg för att kunna följa den.
Första steget mot friheten är att avslöja rädslan. Först när den är genomskådad kan jag uppfatta det glada budskapet som lyder: Du är värdefull för att du finns till. Inte bara när du är perfekt. Andra steget blir att ta reda på varför jag har så svårt att begå misstag. Vad bottnar den rädslan i? Är det så hemskt att göra fel? Eller är det en rädsla för vad andra ska tycka? Har jag en idealbild av mig själv som jag inte kan klara mig utan? Vad händer om jag medger ett misstag? Visserligen får jag då ta död på många illusioner, men kanske det är vägen till den inre friheten? Vari består min djupaste längtan efter att vara felfri? Och sedan: är det så farligt att göra fel? Vad är det då som spricker? Kanske bara mina illusioner? Eller de överdrivna förväntningarna från andra? Måste jag uppfylla dessa förväntningar?
Herre, hjälp mig att ta mig ur perfektionismens fälla. Hjälp mig se att jag inte är perfekt och aldrig kommer bli perfekt. Du älskar mig som jag är och jag är värdefull eftersom du har skapat mig. Jag är värdefull för att jag finns till. Var med mig varje stund. Amen
Sista skoldagen nu. Som alltid är det tomteluva som gäller. Gammal tradition sen högstadiet, som jag inte har några planer på att bryta. Sista skoldagen ska man ha tomteluva. Punkt. Är nog enda tillfället jag har något rött på mig. Förutom scouterna då iofs, ledarscarfen inom UV är röd.
Vår lärare jämförde oss nyss med en gammal traktor som man försöker starta mitt i vintern. Hm. Jo, känner mig nog lite så. Borde sovit mer de senaste nätterna.. :-)
måndag, december 19
Idag är en sån där dag igen. Har haft ledigt hela dagen. Och hur mycket har jag pluggat? En timme, knappt.. Blä, varför går det inte när jag har tid?? Har ju egentligen allt klart, behöver bara få lite ordning på flummet som är på kladdpapprena och i huvudet.. Antar jag får sätta mig en heldag på lovet så det blir klart då iaf.
Det är nog något psykologiskt. Just nu dubbelt av det. Dels så är jag väl lite lat, är det något som är jobbigt, så skjuter jag gärna upp det. Och eftersom jag vet att jag jobbar bättre under lagom press, så blir det ännu värre. Men dels så är det nog lite för mycket nu. För många saker på en gång jag ska göra. Fast egentligen är det inte så många, men det är för mycket för att kunna koncentrera sig på en enda sak. Så då blir det lite halvtänkt på allting och inget gjort..
Ska gå och läsa en del ur en kursbok iaf, försöka stilla mitt dåliga samvete lite. Så fort jag ätit några mackor. Med rödbetssallad. Riktigt fint. Lite sallad och några köttbullar så hade det vart perfekt. :-)
söndag, december 18
Patrik sammanfattade dagen mycket bra, när vi nu skildes åt.
Det var det längsta kyrkkaffe jag någonsin varit på..
Och jo, tolv timmar får nog räknas som länge.. :-) Men trevligt var det. Började med gudstjänst i Pingst. Sedan blev vi ett gäng på Claras. Efter det körde jag hem två introsar, innan jag åkte tillbaka till stan. Då hade Samuel och Patrik redan fixat maten, så det var bara duka fram och äta. Sen lite pepparkakor på det. Och Mattias dök upp efter ett tag. Sen satt vi och pratade. Och pratade. Såg en film. Och pratade. Och så lite mackor. Och prata lite till. Mycket flum. :-) Borde komma med ett fint citat här nu, blev några stycken sådana, men är nog lite för trött för att komma ihåg några. Men Samuel och Patrik fick ju båda ihop ett antal, som vanligt..
Filmen vi såg var Anger Management. Visste inte riktigt innan om jag skulle vilja se den. Men det var inte så farligt. Lämnade mig ganska oberörd. Vet knappt om jag ens skulle säga att den var bra. Att jag var tveksam var nog mest för att jag har funderat mycket på det här med ilska de senaste dagarna. Och det jag kommit fram till har inte varit så roligt. Vet inte riktigt hur jag ska ta tag i det. Men det löser sig kanske med tiden. Nu vet jag om det iaf..
lördag, december 17
Nej, det är inte jag som skrivit den. Det har Troubadix (crossnetFLOW) gjort. Men jag tyckte den var så fin, så jag ville att ni skulle läsa den. Varsågod.
Älskade vän
Se på mig, älskade vän
Titta på mig.
Du behöver inte le,
inte skratta,
inte förklara varför.
Jag vill se in i dina ögon.
Jag vill se din själs djup.
Måhända det inte är vackert.
Måhända det är brutalt.
Men jag vill dela det du bär,
det liv du lever.
Vackra vän,
underbara du,
göm dig inte för mig.
Världen kanske skrattar eller hånler
men jag ser dig bara för den du är.
Söta, rara,
du får lov att gömma dig för
de som skrattar
de som hånler
men göm dig då i mig.
Min famn är öppen för dig
till tidens ände
om det så krävs.
Göm dig i mig,
försvinn inte i dig själv.
För då får jag inte se dig.
Då får jag inte titta in i dina vackra ögon.
Älskade,
vackra,
underbara,
söta,
rara vän.
försvinn inte,
göm dig inte,
inte för mig.
Det blev förresten en bra dag till slut igår ändå. Trots att den inte var något vidare på dagen. Men på kvällen gick jag upp till Patrik och åt kvällsmat med honom. Satt och pratade några timmar, spelade Othello. Jag förlorade varenda gång, men en gång blev det 31-32 (ingen kunde lägga sista brickan), så då var jag lite stolt ändå.. :-)
Sen så gick vi ner till internatet igen för att se om det var någon som ville vara med och leka med oss. Hittade två tjejer i TV-rummet. Efter lite om och men spelade vi super-yatzy (jag vann!!). Sen kom Kjell också. Och vi pratade. Och pratade. Och pratade lite till. Det blev mycket himmels-snack. Lite småläskigt. Finns nog bara en tanke som är jobbigare att föreställa sig än evigt liv. Och det är tanken på ingenting alls. Men vi kom fram till att himlen är en mycket bra plats iaf.. :-)
Klart, det blev väl en hel del flum också (eller väldigt mycket) och vissa kanske lite mer snuskiga kommentarer. Men annat ska man kanske inte räkna med när det är det gänget, framåt midnatt.. Ni som tror att frikyrkofolk är väldigt pryda av sig, ska nog komma och hälsa på oss. Tror ni ändrar er ganska fort. Fast vi är kanske inte riktigt representiva för alla.. Pungbrottning, någon? (Patrik som hör lite dåligt)
Det finns en särskild sorts film, som jag är förtjust i. Vet inte vad man ska kalla dem egentligen. Men de försöker beskriva det obeskrivbara. Och åtminstone de två jag sett och blivit förälskad i, har lyckats ganska bra. Båda är barnfilmer. Funderar på varför. Försöker komma på en film gjord för vuxna som är likadan, men kommer inte på någon. Har vuxna glömt bort det? Tror inte det, inte alla iaf. Båda filmerna är baserade på böcker. Iofs skriva för barn, men av vuxna. Och de som skrev dessa böcker måste ändå känt lite som jag..
Vad är det för sorts film då? Det är lite känslosamma filmer. Det allra viktigaste är egentligen inte händelserna, utan känslan som förmedlas. De som gjort de här filmerna har lyckats bättre med att ge uttryck för min känslor, än vad jag själv gör. Tror man lär sig förstå mig ganska mycket, bara genom att se dessa filmer. De är sagor, men de fångar något särskilt. Något som är svårt att greppa, nästan lite mystiskt. Får man citera slutklämmen i en film? Hoppas det, annars får ni väl bli lite arga på mig. Båda filmerna har nämligen bra slut, sammanfattar mycket.. Så varsågod..
The Secret Garden
Mary:
The spell was broken. My uncle learned to laugh, and I learned to cry. The secret garden is always open now. Open, and awake, and alive. If you look the right way, you can see that the whole world is a garden.
Tuck Everlasting
Narrator:
Tuck said it to Winnie the summer she turned 15: Do not fear death, but rather the unlived life. You don't have to live forever. You just have to live. And she did.
fredag, december 16
Sur och arg och irriterad har jag varit idag.. Utan någon egentlig anledning. Lite arg på mig själv för att jag inte kan plugga när jag har massor tid och verkligen behöver göra det också. Lite arg på läraren som _nu_ talar om att han vill att den muntliga redovisningen av vårt arbete ska vara sådär en 20 min. Och jag och Markus som trodde vi var klara, när vi lyckats få ihop tre sidor text. Tänkte göra redovisning med att i stort sett säga det vi skrivit. Men det tar ju typ fem min.. Så nu måste vi hitta material, som inte finns lätt tillgängligt, bara för att fylla ut tiden.. Blä.. Ibland ser jag fördelarna med att ha ett vanligt jobb och inte plugga..
Men nu är det lite bättre. Inte pluggat så mycket alls, men har iaf städat en del och vart ute och gått. Och nu ska jag snart upp till Patrik och vara lite social. Får se till att plugga ordentligt imorgon, så jag blir klar någon gång.
Jag har ont i örat. Lite till och från. Blä. Det är störande. Ska försöka komma igång och plugga snart, så jag blir klar med det här arbetet innan jul. Roligare om man inte behöver plugga så mycket över lovet. Bara läsa lite kurslitteratur. Så, ska snart sätta mig i biblioteket med en förklaring-till-grekiska-ord-bok och kolla vad det egentligen står i texten jag ska skriva om. Sen ska jag läsa vad andra gubbar skrivit om stycket, innan jag äntligen kan försöka få ihop allt mitt flummande runt den till något vettigt.. Äh, får se hur det går..
torsdag, december 15
Har ni funderat över detta ord någon gång? Slog mig idag att det inte kan vara lätt för andra att lära sig svenska. När jag tyst för mig själv ljudade ordet insåg jag att det tre g:na låter på tre olika sätt. Åtminstone när jag säger det. Vi har verkligen krånglat till vårt språk.. :-)
Igår var lätt bästa kvällen som varit på internatet under hela hösten. Förra året hade vi sådana här kvällar lite då och då, men det har varit väldigt ont om dem denna hösten. Men nu så. Planerade för flera veckor sen in att vi skulle ha en sådan här mys-gemenskaps-kväll tillsammans.
Började med att äta kvällsmat ihop. Jag var trött och irriterad och kände att jag helst ville slippa. Men sen kom jag ihåg en del som jag tänkt innan, och bestämde mig för att ge det en chans och stannade kvar, utsikterna för att det skulle bli bra var ändå goda. Många var redan ganska flummiga.. Till kvällen hade alla dessutom tagit med sig massor godis, så efter vi ätit mat, slängde vi oss över ett femtontal godis, choklad och chipsskålar. Efter ett par timmar kom det även en bunke med chokladpudding.. :-)
Sen började vi leka. Oj oj. Jag älskar sånt här! Jag må vara vuxen i år räknat, och tycker väl jag är hyfsat mogen ändå, men få saker är så roliga som att leka ett stort gäng tillsammans.. Först blev det kändisleken. Då skriver alla upp en massa kändisar på små lappar och lägger i en skål. Sedan ska man på en viss tid förklara så många lappar som möjligt för sitt eget lag. När tiden är ute är det nästa lags tur, osv. När lapparna är slut, räknar man ut vilket lag som har vunnit (=flest lappar) och lägger tillbaka lapparna i skålen. Då börjar nämligen rond två. Den här gången får man enbart säga ett enda ord som förklaring till lappen. Sen finns det en tredje rond, som vi hoppade över. Då är det charader som gäller, återigen med samma lappar..
Det märktes vad det var för folk som var med och lekte. De tre namn som var minst tre gånger var, var "Paulus", "Runar" och "Carola". *hmm*
Valet av nästa lek sade också rätt tydligt vad vi kom ifrån för kretsar. Vi körde nämligen Maffia, ett mycket enkelt rollspel som leks i de flesta frikyrkor i trakten. Det är nog en av mina favoritlekar. Körde det mycket på Tonår för några år sen, men det var ganska segt ibland. "Jag är Bonde. Jag sov." var standardförsvaret. Hur roligt är det? Men igår var det fart. Maria var tvungen analysera allt in i minsta detalj, "Han gjorde så. Hon sa så. Och Han ser mysko ut." Är också rätt aggressiv när jag leker Maffia. Åtminstone en gång blev jag utröstad för att jag pratade för mycket och spekulerade lite väl vilt över vilka som kunde vara skyldiga. Jag var helt oskyldig, men det hjälpte inte, de trodde mig inte. Nästa gång var jag maffia. Var tre personer kvar till slut. Jag, Maria som var Läkare och Malin som var Bonde. Tog en evig tid innan Maria äntligen fick med sig Malin och de röstade ut mig. Men men, gick nästan.. :-)
Folk började ju så småningom droppa av, ändå skola dagen efter och så, men vi var ett gäng som var kvar länge. Pratade div. andra roliga lekar/sketcher/driva-med-folk-på-läger-grejs. Diskuterade stuntmanna-yrket och att vara kristen i kändisvärlden (Svante är proffsstuntis..) och en del om skolan. Trevligt.. Som ni nog förstått, med tanke på hur länge jag svamlat nu..
Idag mår jag bra. Kanske t.o.m. kan plugga lite i eftermiddag, trots lång dag med föreläsning? (Även om den var väldigt intressant..)
onsdag, december 14
Misstänker att jag var lite trött när jag vaknade idag. Har mobilen som väckarklocka. Satte igång att låta vid sju. Jag lyfter upp den för att stänga av den. Ser att skärmen är helt konstig. Funderar över detta en stund, "katten också, inte den här mobilen med". Inser sedan att den fortfarande låter, så försöker stänga av den. Knapparna känns helt konstiga och det funkar inte. Tittar på den en stund till. Inser att det jag trodde var skärmen i själva verket är den lysande knappsatsen. Och det funkade naturligtvis inte att stänga av den genom att trycka på skärmen (som jag trodde var knapparna). Vänder på telefonen, stänger av alarmet och släpar mig upp ur sängen och in i duschen.
Trots att jag steg upp en timme innan skolan börjar (som ligger 20 m bort) så hann jag inte äta frukost. Eller, hann och hann. Gjorde allt annat så segt, orkade inte skynda, så det blev lixom inte så mycket tid över. Så då kunde jag lika gärna ta det extra lugnt och hoppa frukost innan första lektionerna. Frukost ska ätas när man vaknat till ordentligt, framåt en nio-tio sådär, alldeles lagom på fikarasten vid halv tio alltså.
tisdag, december 13
Insåg för några dagar sedan att jag inte haft kjol på typ flera månader, och inte särskilt mycket innan dess heller. Och jag som egentligen älskar att ha kjol. Så nu ska jag ändra på det, så här de sista dagarna i skolan.. (Bara fyra dagar kvar, två denna veckan, två nästa)
Idag var det luciatåg på skolan. UngTro som hade hand om det. Var lite nyfiken på vad de skulle göra, var själv med förra året ju och då gjorde vi det superseriöst. Hade hört ryktesvägen det skulle vara mindre seriöst i år. Men det var bra! Inga lucialinnen här inte. Jo, iofs, lucian såg ut som hon skulle. Resten hade röda tröjor och svarta byxor. Förutom Gullefjun. Han var väldigt tjock och gul, äkta kycklingdräkt. Och det lät bra när dom sjöng också, åtminstone på de flesta sångerna. Några var det väl sisådär med texten på, men de var nog inlagda i sista minuten. Tycker inte det spelar så stor roll heller, är ju bara en kul grej.. :-) Bra gjort! Nu ser vi fram mot julfesten som de ordnar om en vecka.
Misstänker att jag kommer vara lite trött imorgon bitti. Hade väldans svårt för att somna i går kväll. Men till slut gick det. Tills halv tre, då några tjejer hade ett litet luciatåg ute i korridoren. Sen tog det ju naturligtvis en bra stund igen innan jag somnade.. Men trevligt med lite nattsång sådär, även om jag var mindre glad just då. Vill du veta hur jag är när jag är som värst? Väck mig mitt i natten och håll mig vaken mot min vilja.. :-)
Men jag är glad idag. Jätteglad. :-) Att man kan bli det så bara för en liten grej.. Men det är härligt..
måndag, december 12
Idag är jag glad! Eve är här! Helt plötsligt stod det någon som jag kände igen i dörren, när jag satt framför TV:n och käkade frukost.. :-) Iofs har vi inte umgåtts så mycket, hon är ju här för att vara med pojkvännen, men lite har vi kunnat vara med varandra ändå. Trevligt att träffas, även om det bara blir lite grann. Hoppas verkligen hon får ledigt från praktiken imorgon, så hon kan stanna en natt till. Så vi kan umgås kanske lite till ikväll iaf.
Annars har jag helt plötsligt fått hästar på huvudet igen. Har inte ridit på flera år. Och inte särskilt mycket innan dess heller iofs. Men när jag var ute idag så blev jag sååå sugen på att hoppa upp på en islänning och bara tölta iväg en mil eller två.. :-) Dom är härliga dom små pållarna. Alla borde prova på att rida dom minst en gång i livet.. Gärna hundra..
söndag, december 11
Förtydligande: Nej, jag mår inte toppen-utmärkt-bra just nu. Men det funkar för det mesta. Helst en promenad om dagen, lite flowande och lite socialt umgänge på ett eller annat sätt, så går det rätt bra.
Idag har jag inte tagit någon promenad, men istället fyllt mitt sociala behov. Spenderat halva dagen (=gudstjänst, handla, laga mat, prata/sitta tyst) med Patrik. (Om du läser detta: förlåt, ta inte illa upp, men tror du redan vet detta..) En mycket go kille faktiskt, rolig att umgås med. Konstig. :-) Men har aldrig varit och kommer aldrig bli aktuell som "potentiell blivande man". Men fortsätter det så här så har jag iaf hittat en ny bra vän.. Och har inte så jättemånga vänner just nu som jag kan umgås med lite när jag vill, de flesta bor en bit bort och kräver en del planering i förväg. Förutom Emelie då som dyker upp lite när hon vill. Sist fick jag en kram och en snabb titt på hennes kompis-kille-pojkvän-blivande pojkvän (??) innan de försvann igen..
Tror det är första gången sen jag började skriva i bloggen som jag inte skrivit varje dag. Anledning: Skolans bredband har muppat sig. Men nu funkar det igen.
Hemskt, men måste erkänna att jag nog är lite internetberoende. Fick nippran i fredagskväll. Tänkte avsluta dagen med en timme flowande. Nix, det gick inte. Nähä, vad gör man då, klockan nio en fredagkväll? De få andra som var kvar på internatet satt och tittade på en film som jag för det första sett många gånger och börjat tröttna på, för det andra såg senast för typ tio dagar sen.
Jag plockade fram mitt pussel. Tog upp det till skolan för ett tag sen, bara utifall att jag ville ha något att göra. Så satte jag mig på golvet och började pussla. Och så här blev resultatet (lite mörk bild, men det är jättefint IRL):
Iofs gjorde jag inte klart hela då, gjorde övre halvan då, och så resten igår förmiddag.
Men igår kväll hade jag iaf trevligt. Först spelade jag Settlers med Patrik och Samuel, vann första gången! *wei* Sen åkte vi till Alcamo, köpte pizza, åkte hem till Samuels lägenhet (som han delar med typ fyra till) och käkade. Mmm, vad gott! (Även om min mage inte var så förtjust i morse..) Sen tänkte vi se en film eller nåt. Slutade med att vi såg Million Dollar Baby tillsammans med tre andra killar. Kände mig lite i minoritet, men å andra sidan så har jag nog lättare för att umgås med killar än tjejer. Genrellt iaf, mina närmsta vänner har ju för det mesta varit tjejer..
torsdag, december 8
När jag för sådär ett par månader sedan lämnade in den första riktiga uppsatsen som vi skulle göra, tänkte jag att det skulle bara vara så skönt att bli godkänd. Och sen fick det vara bra med det, hade inte en tanke alls på att ens hoppas på något högre. Var bara glad över att den äntligen var färdig.
Men sen gick ju veckorna och efter ett tag kommer det ju ändå. En liten tanke, tänk om man faktiskt skulle kunna få VG.. Det hade ju inte vart fel lixom.
Fick tillbaka den idag och är överlycklig! Fick ett VG.. Hade inte vg på alla delar, men vad spelar det för roll? Det är ju slutbetyget som räknas.
Så nu fick jag helt plötsligt en smärre ångest inför nästa, liknande, uppsats som ska vara inne om en månad och som jag ännu inte börjat med. Kan ju inte göra sämre ifrån mig då.. Iofs är det en annan lärare, men nu har jag satt ribban högt för mig själv. Egentligen spelar det ju ingen roll. Det är inget betyg som jag kommer få använding av på något sätt, ett G räcker ju gott, så man får lite högskolepoäng. Läser ju detta året bara för att det är kul och intressant. Och ändå kommer allt det gamla tillbaka, Sara bara måste göra så bra som hon bara kan. Plugg, skola, prov och uppsatser är ju det enda hon verkligen kan.. Tänk om jag bara får G på nästa uppsats, det skulle ju vara en riktig katastrof. Eller? *suck*
onsdag, december 7
Vaknade vid fyra inatt av att jag hade kramp i hela magen. Nu var det väl ganska väntat, räknade ut igår att den riktiga mensvärken både skulle hinna komma och gå under natten. Väldigt skönt egentligen, för jag brukar kunna sova mig igenom det. Och somnade faktiskt om när det släppte efter ett tag. Är bara glad att det för mig snarare handlar om timmar än om dagar som en del andra tjejer har det. Usch. Nu är det bara en molande värk kvar, som man kan ignorera större delen av tiden. Vill ogärna stoppa i mig tabletter om det inte verkligen behövs..
Om det nu råkar vara någon ung kille som tyckte det här var lite jobbigt läsa: Get used to it.. Du har stor tur om du råkar hitta en tjej som inte har några problem alls med vare sig PMS eller mensvärk. Och det är du som kommer bli lidande för det. :-) Det här är ju trots allt något som berör ena hälften av jordens befolkning..
tisdag, december 6
It was a day like any other day
No one would ever know why you left
Trying to be everything to everyone
This time you’re all alone
With your fears
Losing sight of purpose
Wanting to be true
Forgetting how much I really love you
All through the day, all through the night
I’m gonna be right by your side
When you let go, I’ll take control
I will be waiting here for you
You will see a better day
I gave my life to make a way
I will be waiting here for you
I will be waiting
Every now and then you hear my voice inside
Calling you to come home
Can’t you see?
A father’s arms are strong enough to carry you
Carry you through the doubts
When you’re weak
Leaving the shadows
Falling to your knees
Rising once again to be free
One day I know you’ll see
One day you will be free
One day you will be free
Lukas 15:11-32 Den förlorade sonen (De förlorade sönerna borde det ju egentligen heta..)
Hade nästan glömt bort min Life in 3D-skiva.. Älskar den här låten. Ibland behöver jag ta till mig den här sidan av Gud. Han är så mycket, mycket mer än det här som man absolut inte får glömma bort. Men särskilt med liknelserna i Lukas 15 talar Jesus om en Gud som älskar varenda en av oss och som bara väntar på att vi ska komma tillbaka till honom. Det är där tryggheten finns..
Har faktiskt stora likheter med en av mina favoritlåtar, Crash and Burn med Savage Garden.. Blir så långt om jag lägger in den texten här också, så ni får klicka här istället..
Ibland blir jag rädd för mig själv. Har konstiga minnesluckor. Ok, det är väl en sak att man glömmer bort en del saker ibland, särskilt när man ska göra något tråkigt. Men som idag, var nog tredje gången på rak som jag glömde bort min tvättid. Och jag som faktiskt gillar att tvätta. Det är liksom mysigt..
Men värre är det när det handlar om större saker. Som för ett par år sen. Jag kom hem från församlingsmötet, helt förvånad över nyheten att pastorn skulle sluta. När jag berättar det för pappa så informerar han mig om att jag en eller möjligen ett par månader tidigare suttit och diskuterat detta med honom vid matbordet. Tjena. Jo, när han väl nämnde det så kunde jag kanske dra fram något litet minne om det.
Och i helgen t.ex. så pratade vi om mammas mobiltelefon. Jaså, så hon har skaffat egen telefon nu äntligen, tänkte jag. Det tog ett helt dygn innan hjärnan hann med att bearbeta detta. Plötsligt slog det mig att jag visste ju faktiskt mycket väl att mamma hade telefon. Visste ju t.o.m. vilken av alla pappas gamla det var hon använde. Hon hade ju haft med den när hon och jag för en dryg månad sen var i Alingsås. Döh.
Och detta är bara några av alla gångerna. Och sen måste det ju finnas hur många som helst som jag aldrig kommer på att jag har glömt, då det inte kommer något sånt där ögonblick när det dras upp. Och tillfällen då det borde komma upp men jag verkligen har glömt så ordentligt att jag inte kan komma ihåg att jag redan visste det.
Kommer nog bli dement tidigt..
måndag, december 5
Om någon som läser detta har en bra artikel/bok ang. konsumtions-samhället och särskilt dess utveckling fram tills idag, kan väl vara så snäll och visa var? Googla hjälpte inte mycket..
Jag gillar köra bil. Om man har tur och ska köra långt kan man ju få flera timmar för sig själv att bara tänka. Men du gör ändå något samtidigt, så du kan inte krångla in dig i allt för komplicerade tankar. Måste ju fortfarande ha kvar en viss uppmärksamhet på vägen. Och som avbrott i tankarna kan man gala med i en bra radiolåt någon gång ibland. (Har ingen cd-spelare i bilen, och typ bara två bra kassettband..) Perfekt med andra ord. Dessutom är själva körandet kul också, om det inte är en jättetråkig väg, eller en livsfarlig motorväg (= känner mig en aning osäker när jag drar förbi stora långtradare i min lilla corolla-88, har haft både Fysik A och B och vet vad det är för krafter inblandade i dom hastigheterna.)
Har lärt mig en sak de två senaste dagarna. Att ett ställe typ 7 km från oss (hos mina föräldrar alltså) på väg mot stan är farligt när det är snö på vägen. Har ju vart lite snö de senaste dagarna. Stället ifråga är ett krön och en sväng. Samtidigt. Med dålig sikt. När jag körde in brorsan till tåget igår såg vi en varningstriangel och tydliga spår efter en bil som vart nere i diket nyss. När jag en dryg timme senare åkte förbi tillbaka stod det en bil i diket på andra sidan.
När jag skulle köra upp till skolan idag var vägen relativt fin, så jag drog på lite. Upptäckte att det var visst lite snö kvar på vägen på just detta ställe och bromsade in. Kommer ihåg att jag tänkte "hoppas jag inte får möte med något stort, kan nog inte bromsa mer och svänga undan samtidigt" (underförstådd tanke: i den här modden, för då hamnar jag nog i diket..) Nej, jag fick inget möte. Puh. Däremot såg jag att det varit någon annan som inte haft samma tur. Stod nämligen en bil i vänster dike, baken i diket och fronten på vägen. En mosad front. Aj då. Hm, hoppas det gått bra bara med dom som var i..
söndag, december 4
Nyss hade jag massor av saker att skriva och diskutera om, men nu står det totalt stilla. Finns inget intressant. Inte ens något ointressant.
Vet fortfarande inte vad jag vill ha i julklapp. Eller, har iofs kommit på en sak, en resa till Sthlm. Vill gärna dit, men har egentligen inte råd lägga pengar på det själv just nu. Slipper iaf typ att fixa klappar till familjen, behöver bara skjuta till lite pengar så fixar någon annan det, är tänkt vi ska lägga ihop till alla i år.
Såg The Aviator igår med Linda. Den var väl bra, men väldigt lång..
Howard: Sometimes I truly fear that I... am losing my mind. And if I did it... it would be like flying blind. (exakt citat, resten ur minnet)
Katharine: You tought me how to fly. Let me take the wheel.
lördag, december 3
Reverend Fun
Så sant, så sant.. Blir ibland trött på kristna som agerar som om dom vore mycket bättre än alla andra. Ok, ofta är dom ju faktiskt lite "bättre" på så sätt att dom har hittat sanningen (enligt mig iaf) och försöker leva som Gud vill. Men i slutändan är vi ju alla operfekta människor..
fredag, december 2
Nu är jag klar med hemtentan! Bara typ tre saker kvar att göra innan jullovet: ett grupparbete, en grupphemtenta och en tolkningsuppgift. Och så ett par böcker som ska läsas.. Men det ska nog gå.
Och ännu mer *suck* som fortsättning på igår. När Linda idag skulle ringa och boka bord på värdshuset så var det naturligtvis fullt nu, dom hade precis fått in en bokning på sex pers. Jahopp. Så nu har vi bestämt oss för att fixa mat själva hemma och se en film. :-) Det går ju faktiskt det med..
Nu ska jag lämna in hemtentan, så fort jag belönat mig själv genom att surfa lite på flow, och sedan packa och åka hem för helgen. Blir nog sista gången innan jul, försvinner ju några dagars pluggande när man är hemma. Det går lixom inte, även om man försöker. Fast denna gången måste jag åtminstone läsa en del..
torsdag, december 1
Jag och Linda ville hitta på något kul i helgen. Har länge pratat om att gå på bio och sedan käka efteråt. Faktiskt har det varit på tal ända sen i våras, men inte blivit av än.
Men nu på lördag så passade det bra, tänkte vi. Så kollade upp med bio. Enda filmen som skulle passa oss båda har Linda redan sett. Men *suck*. Jahopp, vad gör vi då? Lyckades iaf bestämma oss för att prova på julbordet på värdshuset hemma i byn.
Efter lite kollande på internet så hittade jag det perfekta som vi kunde gå på! Musikalen Copacabana spelas i Växjö, och har hört att den är riktigt bra! Och visst, det fanns biljetter kvar.
Men inte ett endaste par platser brevid varandra fanns kvar. *SUCK* Jag som verkligen ville nu ju! Efter lite suckande till så kom vi fram till att det inte var värt sitta skilda åt, så nu blir det julbordet och så dega hemma. Iofs inte fel, kan ju släpa med hennes hästar ut på en skogspromenad, nästan lika trevligt.. :-)
En dag i taget, så kommer man ganska långt. Det går upp och ner hela tiden, men inte värre än att det funkar. Just nu iaf, vilket inte är att säga lite. Det brukar vara som värst typ nu. Men så länge jag inte funderar på hur långt det är kvar till sommaren, eller för den delen hur länge sen det var sommar sist, så går det.. Som Anna i "Anna och Kungen" svarar, när hon får frågan om hur hon överlevde sin makes bortgång: (nej nej, så illa är det inte här, men det stämmer ändå..)
Just like you do. One awful day at a time.
