Jag kommer in i köket. Mamma sitter på sin plats vid köksbordet. Hon tar en titt på mig och säger sedan:
"Men Sara, är du kär nu igen?"
Jag snörper lite på munnen och känner mig en aning förorättad. Anser mig själv vara en hyfsat sansad ung kvinna, blir sällan kär och även när jag faktiskt blir det så är det inte någon blind förälskelse eller något sådant. Hurvida jag nu faktiskt är kär eller inte har inte så mycket med saken att göra. Mamma tar åt sig lite och börjar förklara sin kommentar.
"Ja, det var ju flera månader sen du senast såg så där fånigt lycklig ut så fort din mobil började låta. Tills nu."