lördag, december 31
Antar det är på sin plats att summera året. Hm, vad bör man ha med i en sådan? Det har hänt otroligt mycket det här året. Oj. Har inte ens tänkt på att det är så mycket.
Men med början från januari någon gång. Då började andra terminen på Ung Tro, Djupare. Ödmjuke och Underbare Martin hade slutat för att göra lumpen, men istället fick vi tolv nya, fantastiska, klasskompisar. Och en lärare som alla älskade från första början, Anders. De första fyra veckorna eller så var minst sagt kaotiska för mig. Hela situationen med C började bli absurd, vilket också de nya kände av direkt. Till slut blev det för mycket, både jag och en klasskompis gick till nya läraren och pratade lite. Och det blev ju bättre sen. Till och från iaf, de sista veckorna var t.ex. inte heller särskilt roliga..
I början där var ju också Gudrun, och hej vad det blåste. Men jag var ju iaf uppe på skolan och slapp bli helt instängd hemma i Ramkvilla som min familj. Förutom Salome, som var med mig på skolan och inte kom hem förrän i slutet av nästa vecka.. :-)
Februari. Då hade vi garnstumpsträff på mitt internat. :-) Blev lite längre än vi tänkt, då det började snöa riktigt ordentligt. Men mysigt hade vi det ändå, kolla lite film och mysa i flera dagar, det var tider det..
Hm, sen hände det massor av saker med klassen under hela våren, kommer inte ens ihåg hälften, men kul hade vi! QuTe och Mansträffar. Kvinnokurs. Möten lite här och där, bilutflykter, grillfester, bröllopsannonseringar. :-) *saknar*
Under våren var jag känslomässigt ganska trasslig tror jag. A spökade fortfarande någonstans och jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa det. Så jag gjorde inte så mycket åt det. Förrän till sommaren, och då gjorde jag något åt det rejält och det visade sig inte varit en dag för tidigt. Hade nog kunnat göra det mycket tidigare utan problem. Tack Gud, för ditt stora tålamod. Och tack för att du ger mig en spark i baken ibland. :-)
Och till på köpet så blev helt plötsligt en kompis väldigt intressant ett tag. Jag blev hyfsat förvirrad över mig själv, det var jag inte beredd på. Nu efteråt ser jag ju att det bara var ren separationsångest, men då visste jag inte vad jag skulle tro.. Känslor är inte alltid tillförlitliga. Bara så att du vet. Men de kan ändå ha ett uns av sanning i sig om man letar. :-) Jag är glad att det inte blev något av det, en del personer ska man nog helt enkelt låta vara underbara och så är det bra med det..
Klassen var full av härliga människor, men ett litet extra tack till Maffe, Becka och Eve. (Även om jag skulle kunna räkna upp ett par till, men då slutar jag aldrig..) Ni har ingen aning om hur mycket ni betydde för mig. Tack för alla kramar, Eve! Tack Becka för all den tid vi spenderat tillsammans! Maffe, tack för alla gånger vi sett på film, spelat kort, pusslat och löst korsord! Inget hjälpte mig mer när jag mådde dåligt, än att bara vara med de jag tycker om, helt kravlöst..
Måste också tacka Gurra, Linda och Fredrik för att ni gav mig en möjlighet att berätta om hur jag känner. Och naturligtvis hela Garnstumpen! :-)
Nu hamnade jag långt från summeringen. Men tebax till mars. Då började det bli hög tid att komma på vad man skulle göra till hösten. Jag hade _ingen_ aning. Sökte till slut ett par högskole-utbildningar. Men skickade i slutändan inte in alla papper som behövdes och tackade nej till den jag ändå kom in på. Istället sökte jag till Basåret. Vilket visade sig vara helt rätt, trots den ångest som det väckte, av flera anledningar. Rektorn fick nästan tjata på mig för att få fram ett någorlunda klart ja till platsen.
I juni slutade vi så det underbara året tillsammans. Hade kramring. Och när Maffe kom (tror jag det var) började jag gråta. Sen grät jag till slutet. Jag som inte gråter offentligt. Aldrig. Blir det kris går jag undan. Å andra sidan har det hänt mycket med mig under tiden på Kortebo.
Midsommar firades med halva klassen i en liten stuga utanför Västervik. Jättemysigt och underbart och jobbigt och ångest och känsligt.. Bästa midsommar någonsin, sov inte en blund på hela natten, men det var ändå underbart. Och sen var vi en sväng på Nyhem på kvällen, vilket i milda ordalag kan beskrivas som inte helt lätt. För första gången var jag på allvar rädd för att jag skulle få en ångestattack mitt bland en massa folk. Fick sova hos en kompis och först framåt nästa kväll som jag sedan orkade åka hem, men det var en underbar dag! Det var värdefullt för mig..
Sedan var det sommar på riktigt. Och sommar för Sara är detsamma som läger. Först UV-läger. Sen Familjeläger på Långserum. Och ett par veckor senare Bödalägret. Alla tre helt underbara! Jag gillar läger.. :-) Men måste jag välja så går ju Böda framför allt annat. Kan inte ens föreställa mig en sommar utan Böda, även om det brukar vara lika jobbigt som underbart. I år inget undantag.
Men sen så började det hända saker. Under årets läger hängde jag lite med ett ledargäng som jag inte snackat så mycket med innan. Det var kul. :-) Mycket skratt och en del allvar. Fanns en kille i gänget som var speciell. Micke. Tänkte inte så långt då. Vågade nog helt enkelt inte. Och efter allt med A så trodde jag att det skulle ta ett långt tag innan någon annan lyckades med samma bedrift, fånga min totala uppmärksamhet. Jag hade fel. Tack och lov kanske? Vi började snacka på Msn direkt efter lägret. Flera timmar, varenda kväll. En dag utan kändes väldigt konstig. Sen gick det ju som det brukar gå.. :-) Sms. Telefon (trots min motvilja mot sådana, men nu gick det jättebra! För det mesta..) Sen sågs jättesnabbt, fick egentligen bara en kram, men det var underbart. Nästa helg sågs vi igen, i sådär fyra dagar. :-) Sen dess har det hänt mycket och man ska väl inte ta ut något i förskott. Men jag vet vad jag vill iaf och det har jag talat om. *kram*
Men började skolan igen i augusti, på Basåret. Älskar skolan, gillar att studera och lära sig mer, även om det mesta aldrig går in. Klassen är annorlunda än förra året, de flesta har ju ett helt vanligt liv untaför skolan. Men det skulle kunna vara bättre gemenskap, så till våren ska vi försöka oss på lite skoj saker tillsammans. Ha kul utanför skolan lixom. Internatlivet är också annat, det är ju helt annat folk så klart det blir skillnad. Men det är kul folk, bara de kommer igång ordentligt. Har blivit mycket Settlers med Patrik som går i fyran nu, tur det finns fler än jag som gillar spel, lek och vara lite social.. :-)
Har inte umgåtts så mycket med min familj som jag kanske borde gjort under året, men det är väl nödvändigt att klippa trådarna lite antar jag. Har ändå vart hemma ganska många helger och var hemma stor del av sommaren. Ni betyder mycket för mig, även om vi inte ses eller hörs varenda dag!
Så, finns det något annat som bör sägas? Jag har nog utvecklats ganska mycket under det här året. Eller med början förra hösten för att vara ärlig. Blivit mer mogen. Vågat inse att jag inte mår bra jämt. Vågat kämpa för att må bra. Fått betydligt mer koll på mina egna känslor. Tror jag går genom livet på ett litet annorlunda sätt. Jag behöver inte ta reda på allt vad det är som orsakar att jag känner eller gör på ett visst sätt, även om det underlättar ibland, men det går bra att göra något åt det ändå. Och det i nu:et. Jag har ofta levt ganska mycket i det förflutna och i framtiden tidigare. Så nu försöker jag lära mig leva i ett nu. Man ser dagen på ett annat sätt. Ibland går det fint. Ibland går det inte alls, en hel värdefull dag går förbi och jag har inte gjort någonting som är det minsta värdefullt för mig eller någon annan på något sätt. Men det blir bättre. På det hela taget har jag mått bättre denna vintern än någon annan. Och det är helt underbart! :-)
Kort summering: Mycket har hänt Sara 2005. Yttre ting. Men främst inuti. Mycket känslor. Men på det hela taget har det varit ett bra och lärorikt år och det slutar på topp! :-)
Till alla som nämnts här på något sätt: Jag älskar er! *massa kramar* Utan er vet jag inte var jag hade varit nu.. Och framförallt: Tack Gud!
[ Hem ]
Kommentarer till Summering: 2005 (varning: långt!)
