tisdag, januari 31
Borde skriva något här. Det var något jag _ville_ skriva idag. *tänka*
Jo, _det_ var det! Vilket underbart fantastiskt väder det var idag! Nu när det är mörkt och börjar närma sig läggdags, så märks det inte. Men förut idag kunde jag inte låta bli vara lycklig, även om jag egentligen inte kände för att vara det.. :-) Tänk vad lite sol och värme kan göra med en liten tjej..
måndag, januari 30
Igår blev det visst sånt där långt kyrkkaffe igen. Börjar bli en trevlig vana. :-) Det är ett härligt gäng, jag trivs med dem. Så jag har ursäkt för att jag inte skrev igår, när jag var tillbaka på skolan typ kvart i elva igår kväll så kände jag helt enkelt inte för att ta mig ner hit och sätta mig vid en dator..
Vad vi gjorde? Ähh.. Fikade. Lagade mat. Åt mat. Pratade. Pratade. Lekte en ordlek. Lekte en lära-känna-varandra-bättre-lek. Köpte bröd, chips, dip och godis. Hyrde "Liar, Liar", käkade smörgås, drack te och stoppade i oss onyttigheter. Sen hade det visst blivit sen kväll. :-)
Hade livliga diskussioner om alla möjliga och omöjliga saker, mycket relationsbaserat. Typ, om du av någon anledning _måste_ sova i samma säng som en kille, skulle du välja en som är singel eller en som är förlovad? Det självklara svaret är ju egentligen: beror ju helt på vilka personerna är och hur man känner dem. Men bortsett från det? Jenny hävdade bestämt att hon skulle föredragit den som var förlovad, eftersom det är säkrast, lixom. Minst risk att han hittar på dumheter. Jo, så kan man ju resonera också. Men för mig skulle det bero helt på vem personen är. Och om dessa två kan bedömas helt likvärdiga (även i fråga om att "utnyttja tillfället"), så skulle jag välja singelkillen, så behöver vi inte ens fundera på huruvida fästmön kommer ta illa upp eller inte.
Och så kom jag och Emka fram till att vi har känt varandra i flera år. Eller ja. Känt och känt. Tänkte på det redan när vi träffades första gången, smeknamnet Emka klingade välbekant. Men tänkte inte så mycket mer på det då. Kom först efteråt på varifrån. Men nu kom jag ihåg fråga. Och jovisst var det hon. Vi hängde ett tag på UngTro-chatten båda två. En chatt som för övrigt är totalt död nuförti'n.. Delade lite erfarenheter kring C. Visste genom en annan som också hängde där, att hon haft liknande problem..
Men allt det där var igår. Idag har jag varit helt osocial. Den längsta mening jag sagt till en person IRL var: "Jo, hon har kommit iaf." Kan ju iofs ha något med PMS att göra och att jag känner mig allmänt trött och grinig.. Dessutom muppar sig internatets VHS-spelare och jag vet inte vad man ska göra åt det. Jag som så gärna ville se lite GAS förut, men det gick inte. Och nu funkar inte Flow. Mina pengar från CSN har inte kommit än och pappa är inte hemma, så jag kommer inte kunna betala mina räkningar i tid. Börjar dessutom få ont i halsen. Eller, har haft det till och från i över en vecka, men nu börjar det bli värre..
Nu babblar jag. Förlåt. Totalt ointressant, jag är tyst.
lördag, januari 28
Kom på en sak, bara sådär, när jag var ute och gick förut. Promenader är väldigt bra om man behöver tänka, eller anar att man borde sätta fart på hjärnan i vilket fall. Och innan någon blir orolig, nej, jag mår fint. Kom bara på den här "liknelsen" ändå. Vet inte om ni förstår hur jag menar, men ett försök till att förklara sådant som jag egentligen inte kan sätta ord på. :-)
Okej, here we go. Tänk dig en rutschbana. En lååång brant sak. Låt säga det är en med vatten, men det spelar egentligen ingen större roll. Och ska tillägga att det här inte är en "åååh, jag vill, pappa, snäälla, kaaan jag inte få åka, titta bara vad kul det ser ut"-rutschbana. Det är en "åh fy vad hemskt och stor och brant den är, aldrig i livet jag skulle vilja åka"-rutschbana.
Nu är det så att du plötsligt inser att du är mitt i den där rutschbanan, rusandes på väg ner. Kanske vet du hur du hamnat där, kanske inte. I vilket fall så blir du skitskraj. Och du har ingen alls lust att varken åka eller att komma ner. Så du gör det enda du kommer på. Tar tag i kanterna och ser till att du stannar upp. Jahopp, och vad hade du tänkt göra sen då? Du är mitt i en rutschbana, du är så rädd så du bara skakar, du vill verkligen inte vara där. Tanken på att åka ända ner, den går knappt ens att ta på, det är för hemskt. Verkar bara finnas en sak att göra. Börja klättra uppför rutschbanan. Det tar lång tid. Det är riktigt jobbigt. En liten bit i taget, sen vila en stund, innan börja klättringen igen. Ibland halkar du till och skräcken för att du ska åka hela vägen ner kommer över dig igen. Men till slut har du ändå lyckats ta dig upp ända längst upp igen och kan hiva dig över kanten till säker mark igen. Pust.
Men nu tar vi det här från början igen. Jag har nämligen en annan lösning. Du sitter där, halvvägs ner för rutschbanan och håller dig krampaktigt fast i kanterna. Du har fortfarande ingen lust alls att fortsätta färden, vet inte riktigt vad som väntar där nere och bara själva färden ner känns väldigt _inte_ lockande. Mitt förslag: Sätt dig ordentligt och bekvämt till rätta. Känn efter så du har ett bra och tryggt tag om kanterna. Ta några djupa andetag. Slappna av. Be en bön till vår Herre. (Och om det känns rätt, blunda.) Släpp taget. Åk.
Det är inte lätt. Mycket svårare beslut än att bestämma sig för att försöka klättra upp, tillbaka, istället. Och då kommer man ju allra längst ner, där man absolut inte vill vara. Så varför göra så här? Jo, för att det i längden är enklast. Går fortast. Kräver minst kraft. När du kommit ner längst ner, efter en mycket läskig färd, så kanske du t.o.m. hamnar helt under vatten (eller vad det nu är som är längst ner). Men snart kommer du upp igen. Det har varit jättehemskt, men nu är det bara att hitta stegen upp ur bassängen. Sen leta upp trappan som går upp för hela kullen igen. Och tro mig, det är betydligt lättare ta sig hela vägen upp med hjälp av en trappa, än att klättra halva vägen mitt i en rutschbana. När du kommer upp igen, så är du kanske andfådd, men inte mer än så. (Såvida du inte har sprungit hela vägen upp så du bara faller ihop när du väl är uppe, men då får du skylla dig själv för att du hade så bråttom.)
Jag vill alltså likna det här med rutschbanan, med hur det kan vara när man mår dåligt ibland. Att man upptäcker att man mår piss en dag och allt talar för att det bara kommer bli värre. Vad många av oss gör, är att vägra erkänna det som händer och kämpar allt vad vi kan för att komma upp igen. Oftast lyckas det, men det har varit riktigt jobbigt. Vad jag kommit fram till de senaste åren, är att man i längden faktiskt kan tjäna på att släppa taget och låta det komma. Acceptera läget. Absolut inte samma sak som att gilla det! Viktig skillnad. För den skull inte sagt att jag är särskilt bra på det, händer fortfarande att jag försöker klättra upp. I undantagsfall kan det ju vara enklast, om man t.ex. bara hunnit åka en eller ett par meter när man upptäcker vad som händer. Men annars är det nog bättre släppa taget. Och det ger ju en fördel till. Att man faktiskt lär sig hur det är att åka och hur det är där nere. Man behöver inte och ska inte lära sig tycka om det. Men man kan komma över sin rädsla av att vara i den situationen. Så nästa gång är det lite lättare att släppa taget. Och en dag kanske man inte ens stannar upp alls och överväger vad man ska göra. När den dagen kommer, så tror jag att risken för att ens hamna i rutschbanan minskar stort. Det kanske inte slutar helt, men sker kanske inte lika ofta, inte lika lätt.
Om du fortfarande sitter som ett jättestort frågetecken, kan jag nog inte förklara på något bättre sätt för dig.. Mina tankar går sina alldeles egna vägar, och kan vara svåra att följa..
fredag, januari 27
Att våga är att förlora fotfästet för en stund
Att inte våga är att förlora sig själv
Kirkegaard
torsdag, januari 26
Visste ni att jag dansar? Hm, nä, det är inte officiellt eller nåt. Och kan inte påstå att jag dansar som i dansar, är väl egentligen bara ett snäpp bättre på att dansa än att sjunga, vilket säger absolut ingenting alls.
Men idag iaf så var jag och Cissi på våran första kurstimme på Medborgarskolan i stan, i streetdance. HipHop. Not min typ av musik. Not min typ av dans.
Efter dagens lektion har jag insett:
1. Jag är vig som ett kylskåp.
2. Jag har kondis som en sköldpadda.
3. Jag har koordinationsförmåga som... en man.
4. Jag har lika mycket gung som en lyktstolpe.
5. Jag är lätt som en fågel. Vilket är det absolut sista man ska vara när man dansar hiphop. Då är det meningen man ska böja på knäna, gunga ordentligt och ha vikten långt nere i magen.
Kan jag lära mig dansa hiphop, kan jag lära mig dansa vad som helst. Nu katten ska jag göra det här.
tisdag, januari 24
Sömn är bra. Diskuterade Jona bok, kapitel ett, på själavården. Ni vet den där snubben som inte vill gå och profetera hos sina värsta fiender i Ninevé utan försökte smita från Gud, vilket ledde till att han blev svald av en fisk? Han ja, precis. I någon av verserna så står det iaf att Jona gick ner under däck när han kom ombord på skeppet och föll i djup sömn. Och vaknade inte förrän kaptenen väckte honom, trots att det var en så svår storm, att sjömännen trodde de skulle gå under.
Några i klassen tyckte detta var konstigt. Emil tyckte det verkade helt naturligt, då han upplevde samma sak ibland. När det varit jobbigt en period så har han varit trött och grinig och sovit mycket mer än vanligt. Och vad kan vara jobbigare än att gå och göra tvärtom mot det som man _vet_ är Guds vilja? Jona hade fått uppdraget mycket tydligt direkt från Gud, så han funderade nog inte över om det var Gud eller han själv som bara tänkte.. Kanske inte är så konstigt ändå att han sov så djupt när han väl kommit i skeppet och trodde att han kanske lyckats klara sig från sitt uppdrag ändå?
Jag sa inget om det, tyckte Emil gjorde det så bra på egen hand. Men det är ju precis så jag funkar också. Läs t.ex. mitt inlägg från 12 Januari, där skriver jag om just detta. Att jag sover väldigt mycket om det är något jobbigt. Alternativt att jag slocknar direkt efter något har varit lite jobbigt, oavsett tid på dagen.
Å andra sidan så brukar jag sova en del ändå. Sov ett par timmar för lite i natt, så tog en liten lur på en timme sent i eftermiddags. Hoppsan. :-)
måndag, januari 23
Det här med tester på internet kan vara lite spännande.. Hamnade på QuizFarm, en sida med div mer eller mindre genomtänkta amatörtest. Sagt och gjort, testade på några stycken. Tyckte Which Disney Character is your Alter Ego? verkade intressant. Hm. Tja, äh.
You scored as The Beast. Your alter ego is The Beast! But that is only a name... you are kind hearted and sweet, people just misunderstand you. |
Iofs så kom Törnrosa på en stark andraplats och Långben på tredje, men ändå.. Kan inte påstå att jag känner mig som en Odjuret direkt..
Vet väl inte om Your Harry Potter Alter Ego Is...? gick bättre.
You scored as Albus Dumbledore. Strong and powerful you admirably defend your world and your charges against those who would seek to harm them. However sometimes you can fail to do what you must because you care too much to cause suffering. |
Då gillar jag Tickle bättre. Gjorde tydligen deras Celebrity Matchmaker för typ två år sen, då blev det Tiger Woods. Nu blev det Sting. Fast jag vet inte det. Njä, kanske inte.. :-) Jag vet vem jag vill ha, men han fanns nog inte ens med som alternativ..
Nu vet ni vad Sara gör när hon har lite tråkigt och inte orkar plugga eller vara seriös på Flow. :-) Men efter dagens krassa resultat (har besparat er från en del av dem) så får jag nog hitta något annat att göra nästa gång..
söndag, januari 22
Inte illa, är nu uppe i hundra inlägg. Har blivit lite dåligt med inlägg på senaste tiden, har tydligen vettigare saker att göra än hänga på nätet. Eller så börjar jag bara tröttna lite på det.. :-) Men ska nog mycket till innan jag överger det helt.
Hade ett sånt där härligt långt kyrkkaffe idag. Hela dan väldigt typiskt svensk frikyrka.
(ca)
10.00 Gudstjänst
11.45 Gudstjänst slut, kyrkkaffe
12.30 Går sist från fikaborden, efter att äntligen lyckats bestämma vad vi ska göra (=gå hem till Emka och Jenny och göra hembakad pizza)
13.30 Börjar baka pizza, efter en tur ner till Hemköp
15.15 Pizza uppäten, såsandet i en mycket skön soffa tar sin början
18.00 Spelar en omgång Settlers <-- Jag vann!
21.30 Sara och Patrik åker hem till Kortebo igen
Inte illa lyckas såsa i över sex timmar utan att få tråkigt.. :-)Såna här söndagar trivs jag ganska bra, om vi säger så..
lördag, januari 21
Har för allra första gången inte skrivit i bloggen på _två_ dagar. I torsdags blev det helt enkelt inte och igår var jag inte hemma. Hade iofs kunnat skriva något kort när jag kollade mailen tjugo i sju på morgonen, men kände mig inte särskilt inspirerad just då. :-)
Var på min allra första elitserien-match i hockey i torsdags. HV71 - Djurgården. Och vilken match! Var ju inte så svårt avgöra vilka som ägde. 6 - 3 slutade det. Till rätt lag. HV alltså. Om det nu råkar vara någon som inte var säker. Men det var en upplevelse iaf. Hade pratat om det ett tag i basgruppen i skolan, men fick inte tag på biljetter. Men så förra veckan så kom Lunkan och sa att han hade fått tag på tio ståplats-biljetter. Hm, tänkte vi, tja, kör till då, det kan nog vara värt det ändå! Och det var det ju.. :-) Vad gör det att man får ont i både ryggen (jobbigt stå), öronen och huvudet (då det står åtta killar runt om och skriker för full hals i tre peroder)? Men nästa gång ska jag sitta ner, det var lite obehagligt stå där, när man har både stor respekt för höjder och inte är särskilt förtjust i att okända människor är så nära inpå..
Skulle kanske kunna skriva en del här om gårdagen, men låter bli. Vet inte riktigt vad jag skulle skriva ändå..
Det vara snö här. Det blir lite kallt gå mellan internatet och skolan, i bara raggsockar och sandaler, när det inte är skottat.. Men orka ta av sig raggisarna och dra på sig riktiga skor.. Kunde jag klara mig med sandalerna förra året, ska det gå i år med.
onsdag, januari 18
Skippa allt det där snacket om hårborste. Gör istället så här:
Föreställ dig ett litet, grått moln på en något ljusare grå himmel.
Klart. Nu ser du mig.
Mupp.
tisdag, januari 17
Började en ny kurs idag med en ny lärare, Själavård. Skulle naturligtvis presentera oss allihopa och detta skulle göras genom en eller ett par saker som man hade med sig, som kunde säga något om vem man var och så. Kom på en riktigt bra sak tror jag, har funderat mer på den nu under dan och det fungerar verkligen. Så här avancerat förklarade jag alltså inte när vi gjorde det, men nu har jag hunnit utveckla det lite.
Jag valde min hårborste, som jag hade med i väskan. Det är nämligen så att jag har ganska mycket hår på huvudet. Och jag vill gärna ha lite ordning och reda på det. Men jag orkar sällan göra något särskilt med det, på sin höjd en tofs eller flätor, som igår. Det känns lixom inte som att det är så viktigt att göra det fint och perfekt, det är bra som det är. Däremot är jag håröm, så det är inget roligt att försöka borsta ur tovor. Vilket det lätt blir, om man har mitt hår och gillar att ha det utsläppt. Men risken för tovor kan minimeras ganska bra, genom att man borstar det flera gånger per dag. Särskilt om man gör det innan man duschar eller innan man går och lägger sig eller efter att man varit ute i blåst. Det hjälper dock inte hela vägen, utan när det sen blir tovor iaf, så är det bara att bita ihop och försöka reda ut dem ändå, även om det är så illa att ögonen tåras.
Om det är någon som tänker som jag, så har du säkert redan fattat precis vart jag vill komma. Men eftersom det säkert är en del som sitter som stora frågetecken nu, så ska jag försöka förklara. Jo, jag jämför den här hårsituationen med livet. Jag tror inte jag är så noga med att ha ett fint och välputsat liv, det känns inte värt all den extra tiden. Men jag gillar att ha lite ordning och reda på det ändå, borstar det gärna, försöker ha lite koll på vad som händer i mitt liv egentligen. Men det går inte att skydda sig helt från att det trasslar till sig ibland och blir lite tovigt. Särskilt inte om man faktiskt råkar tycka om att leva livet fullt ut. Det man kan göra däremot är att borsta igenom det, innan man utsätter sig själv för situationer där det med all säkerhet kan tova till sig ordentligt ibland. Och sen när det börjat trassla till sig, reda upp det direkt. Det finns få saker som växer så fort som tovor, oavsett om det är håret eller livet. :-) Och när man måste reda ut dessa tovor, så är det bara bita ihop och göra det, eftersom det måste göras om man vill få ordning på livet igen..
måndag, januari 16
Jag brukar inte duscha i extremt varmt vatten. Det ska vara skönt och varmt, men inte alls hett. Men i morse tänkte jag att det skulle vara väldigt skönt med en riktigt varm dusch, så jag vred på lite extra och det var underbart.
När jag en kvart senare stod framför spegeln i mitt rum och flätade håret insåg jag varför jag aldrig brukar duscha så varmt. Hade inget syre kvar i huvudet alls och blev tvungen sitta på sängen en lång stund med huvudet nedböjt innan jag kunde fortsätta med flätningen. Hm. När jag tänker efter så vet jag ju att det är därför jag inte brukar duscha så varmt, men varför kom jag inte på det tidigare? Å andra sidan var det kanske värt att nästan svimma för att kunna duscha hett en gång iaf..
söndag, januari 15
Så, är hemma i Jönköping igen nu, efter en sväng uppe i Stockholm. Mycket trevligt. :-) Liten mysig get-together hemma hos Mattias i fredags, med Erik, Tobias, Sara och Camilla. Intressant lya, eftersom den var andra-hand, efter en bohemisk journalist med intresse för Afrika. Kul var det iaf, körde något fightingspel på PS2 när vi kom dit, jag spöa skiten ur killarna. Lite iaf.. :-) Åt varma mackor och chips och hade det allmänt trevligt.. Om någon är intresserad så är tydligen min drömdate Edward Norton. Testet om någon vill prova.
Och igår, lördag, blev det jag och grabbsen. Drog ner till stan och käkade. Kom överens om en film. Efter en hel del letande hittade vi biografen. Hängde där en timme, gick till McDonalds på Nybrogatan och tog en paj. De har förresten en mycket intressant staty som ska betraktas bakifrån. :-) Gick och såg filmen. Drog in till stan och efter en hel del velande hamnade vi på ett café, innan vi slutligen drog oss hemåt. Mycket trevlig kväll..
Okej, filmen då. Stolthet och Fördom med Keira Knightly som Lizzy. Såg den med tre skeptiska killar. Visade sig att jag sedan varit minst impad av den. Oj då. :-) Visst, den var bra, snyggt gjord, bra känsla, bra miljöskildring och allt sånt. Och Keira och Matthew Macfadyen gjorde sina roller mycket bra. Men jag är så totalt förälskad i BBC:s tio år gamla TV-serie, att jag inte tänker överge den för det här.. Filmen är bra som film, men serien är bra både som film och som gjord efter boken. Och den som inte blir alldeles till sig av Colin Firth som Mr Darcy i serien, är ingen riktig kvinna! Det är så man nästan dör i en av scenerna. Den när de sitter på Pemberly, Georgiana spelar på pianot och Mr Darcy bara inte kan ta ögonen från Lizzy.. *ååhh* Jag är inte särskilt romantisk alltid, men vissa saker ryser man av ändå..
Har dessutom majoriteten på min sida när det gäller vilken av filmerna som är bäst. BBC:s har 9.4/10 på Imdb. Den nya har bara lyckats komma upp i 7.6/10. Inte illa iofs, när många faktiskt jämför med den förra.. Tobbs recension kan ju kollas in..
torsdag, januari 12
Har en jättebra skiva inlagd på min dator. Casting Crowns skiva, med samma namn. Tänkte lägga ut en låttext här, men kunde inte välja. Så det får bli två. Så underbara. Och härlig musik. När jag har pengar någon gång ska jag nog försöka införskaffa några skivor.
If We Are The Body
It's crowded in worship today
As she slips in trying to fade into the faces
The girls teasing laughter is carrying farther than they know
Farther than they know
But if we are the body
Why aren't His arms reaching?
Why aren't His hands healing?
Why aren't His words teaching?
And if we are the body
Why aren't His feet going?
Why is His love not showing them there is a way?
There is a way
A traveler is far away from home
He sheds his coat and quietly sinks into the back row
The weight of their judgmental glances
Tells him that his chances are better out on the road
Jesus paid much too high a price
For us to pick and choose who should come
And we are the body of Christ
Jesus is the way
Who Am I
Who am I, that the Lord of all the earth
Would care to know my name
Would care to feel my hurt
Who am I, that the Bright and Morning Star
Would choose to light the way
For my ever wandering heart
Not because of who I am
But because of what You've done
Not because of what I've done
But because of who You're
I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
A vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours, I am Yours
Who Am I, that the eyes that see my sin
Would look on me with love and watch me rise again
Who Am I, that the voice that calmed the sea
Would call out through the rain
And calm the storm in me
I am Yours
Whom shall I fear
Whom shall I fear
'Cause I am Yours
I am Yours
Sov nästan så mycket inatt som jag behöver göra. Men det var hur segt som helst att gå upp.
Sedan somnade jag nästan på föreläsningen.
Tog en powernap på lunchen.
Sov lite till nästa föreläsningspass.
Sov middag en halvtimme i eftermiddags.
Är hur sömnig som helst nu igen.
Alla som tror jag kommer sova gott inatt, räcker upp en hand? :-) Fast, vem vet. Om jag pratar länge i telefon i kväll t.ex. så kanske jag sover ganska bra ändå.
Hm, jag kanske behöver sova? Det är ju inte första gången jag löser mina problem genom att sova mig igenom dem tills hjärnan hunnit bearbeta klart allting. Flera tillfällen då jag slocknat *pang boom* efter att något varit jobbigt.. Det här kanske är ett sådant? Man ska ju lyssna på sin kropp..
Imorgon bär det av till Stockholm! *yay* Ska bli kul träffa folket! Vet ju inte vad som händer än iofs, men vi brukar ha ganska trevligt när vi degar tillsammans. Det behöver inte hända så mycket lixom..
onsdag, januari 11
Skrev inget igår. Hade en riktigt bra dag. Första halvan. Kände mig bara glad. Kunde inte låta bli att bara hoppa lite, lite grann när jag var ute och gick. Men den dan sket sig sedan. Fast allt var inte jättehemskt, trots det som hänt. Hade ett väldigt bra samtal på kvällen. Det var lite jobbigt men det gjorde inget. Det är inte meningen allt ska vara lätt.
Ska till Stockholm i helgen. Har beställt tågbiljetter nu. Attans vad dyrt det är med X2000. De kan ju drömma om att jag har råd med det. Då får det helt enkelt ta någon timme längre och ett byte mer, för att komma ner i en tredjedel av priset. Hade ju lika gärna kunnat ta lilla bilen annars. Men den får stanna hemma. Så ska jag sitta på tåget och sova och filosofera några timmar istället.
Det finns sådana där ställen, där jag kan glömma mig själv och känna frid. Lycka? Kanske inte alltid, men ett slags lugn. Som för det mesta är lagom och ibland lite för mycket. Nästan så jag försvinner. En sådan plats är naturen. En annan kan vara tåget (när det är mörkt ute), på en mack, vid en parkeringsplats eller något liknande. Att bara sitta och se andra människor göra sitt. Utan att själv egentligen tänka. Bara se alla. Inget fantiserande kring dem, bara vetskapen om hur mycket var och en av dessa skulle kunna berätta om. Hur många drömmar finns det inte i en enda tågvagn? Hur många brustna hjärtan? Hur många som någon gång känt äkta lycka? Varenda en är unik, speciell. Jag gillar att åka tåg.
måndag, januari 9
Missade visst att skriva igår. Hoppsan. Hade tänkt skriva när jag kom hem i går kväll, men då hamnade jag vid telefonen direkt och sen gick jag och la mig.
Nu är jag tillbaka på skolan. Lite trött och seg just nu, känns som det vart en lång dag. Fast det enda jag gjort är packat ner allting, kört till skolan, packat upp allting, träffat folk. Klart, liksom.
Igår vann jag iaf på Risk, alltid något att berätta.
Tror jag är spelberoende.
lördag, januari 7
Har sett nästan hela Gangs of New York nyss. Orkade inte se hela. Inte min typ av film, om vi säger så. Får försöka tänka på något annat ett tag, så jag kan sova sen. Å andra sidan lär det inte bli något problem, har mycket tänka på nu, trevliga saker. :-)
Men igår såg jag en bättre film. Mona Lisas Leende. Den gillar jag. Orkar inte skriva någon lång recension eller reflektion eller nåt. Och det är kanske ingen kanonfilm. Men lite kan man tänka iaf..
Betty (visar en bild på Mona Lisa): She's smiling. Is she happy?
Bettys mamma: The important thing is not to tell anyone.
Betty: She looks happy. So, what does it matter?
Mamman: Don't wash your dirty laundry in public.
Joan: It was my choice... not to go. He would have supported it.
Katherine: But you don't have to choose.
Joan: No, I have to. I want a home; I want a family, that's not something I'll sacrifice.
Katherine: No-one's asking you to sacrifice that, Joan, I just want you to understand you can do both.
Joan: Do you think I'll wake up one morning and regret not being a lawyer?
Katherine: Yes, I'm afraid that you will.
Joan: Not as much as I regret not having a family, not being there to raise them. I know exactly what I'm doing and it doesn't make me any less smart.
fredag, januari 6
Har jobbat ett par timmar nu i eftermiddag. Med att mjölka kor. Jo, det är visst kul! Tycker iaf jag.. Jag skulle aldrig vilja ha det som mitt riktiga jobb i framtiden eller något sånt, men det är ändå kul. Jag gillar det. Efter att ha jobbat ett år hemma tidigare, så går allt på rutin. Så man går där i mjölkgropen, gör det man ska och tänker på vad man vill. Om radion är snäll kan man lyssna på lite musik. Och kossor är väldigt trevliga djur. Även om man gör samma sak 75 gånger på en mjölkning, så är det inte enformigt. Det är ju en ny kossa för varje gång. Som är annorlunda. Så kan man hälsa lite extra på de man tycker om eller klappa lite lugnande på de som precis kalvat för första gången och är lite nervösa av att vara instängda. Det är lite kallt, blött och skitigt, men det gör ingenting. Jag trivs ändå. Skulle nog nästan kunna säga att jag är lycklig när jag får mjölka. Allt annat kan vara piss, men jag blir ändå glad av det.. Nämnde jag att jag inte alltid är som alla andra? :-)
torsdag, januari 5
Ibland önskar jag att jag hade bättre minne.. Kommer bara på ett sånt där roligt citat, när det fanns hur mycket som helst.. *suck*
Maj: Är du svensk?!Heja Eva Rydberg! :-)
Blenda: Svensk? Är du dum eller? Jag är från Skåne!
----
Kom på en till! :-)
Verner: Jo, jag ville bara säga.. att Maj.. att Maj.. att Maj är.. att maj är en underbar månad!
Det finns en bok som heter: Det är aldrig kört! En helt underbar liten bok med små texter, berättelser och citat. Här är ett par urval, såna där som är helt underbara..
Vart du än går, gå helhjärtat.
Jag är inte dum. Jag har bara otur när jag tänker.
Livsinstruktioner
- Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det.
- Tro inte allt du hör, spendera inte allt du får och sov inte så mycket som du skulle vilja.
- När du säger: "Jag älskar dig", säg det då på riktigt. När du säger: "Jag är ledsen", se personen i ögonen.
- Tro på kärlek vid första ögonkastet.
- Driv aldrig med andras drömmar.
- Älska djupt och passionerat. Du kan bli sårad, men det är enda sättet att leva livet helt och fullt.
- Tala långsamt, men tänk snabbt.
- Döm inte någon på grund av dennes släktingar.
- Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: "Varför vill du veta det?"
- Kom ihåg att den största kärleken och de största framgångarna innebär de största riskerna.
- Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap.
- När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast.
- Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler.
- Var ensam ibland.
- Var öppen för förändringar, men håll fast vid dina värderingar.
- Avbryt aldrig någon som håller på att visa dig tillgivenhet.
- Tro på Gud, men lås bilen.
- Be, det finns en obeskrivlig kraft i bön.
- Åk en gång om året till ett ställe du aldrig varit på.
- Lär dig alla regler, och bryt en del.
- Kom ihåg att det bästa förhållandet är det där kärleken mellan två personer är större än behovet den ena har av den andra.
- Bedöm din framgång i förhållande till det du måste avstå ifrån för att uppnå den.
- Närma dig köket och kärleken med djärvhet.
onsdag, januari 4
Vi har alltid skickat julkort i vår familj. För det mesta ett som vi tagit själva, på oss barn, även om en del andra förekommit. Tänkte ni kunde få se några av mina favoriter.. :-)
Jag och Simon. 1986.
Simon, Samuel, Stefan och Jag. Sebastian ligger i krubban (ja, det är en äkta hästkrubba!). 1990. Fast roligast är det kortet som inte blev julkort. När vi "stora" barn har varsitt halmstrå i handen och petar på Sebastian. :-)
Alla sex barnen, i vårt naturliga tillstånd. Men var ju tvungna göra det lite juligt också. 1993.
Hela familjen. Vi var på Liseberg tidigare under året, halva familjen åt gången. Därav klippningen. 1996
Simon, Stefan, Sebastian, Jag, Salome, Samuel. :-) 1999. Lägg märke till den lite annorlunda färgen på 'L'. Samuel totalvägrade ha något så vidrigt som läppstift på sin fot. Till slut plockade mamma fram en röd spritpenna..
2003. Men togs ett år tidigare. Står i åldersordning uppifrån och ner. Jag, Simon, Samuel, Stefan, Sebastian och Salome.Så, nu har ni nog för första gången fått se ett kort på mig här i bloggen. Titta och njut.. :-)
Varför har alla andra så intressanta bloggar? Man får ju komplex. Aja, jag vet redan att jag är ganska tråkig..
Det blev inte så mycket sovande inatt. Kom hem innan elva någon gång. Pratade väl en timme i telefon. Sen blev det ett par sms också. Och sen var det kört. Så fort jag somnade till, så vaknade jag igen. 03.13. var klockan, när jag kollade sista gången. Då vet jag att jag vaknade ett par gånger till efter det men motstod frestelsen att kolla klockan igen. 05.13. vaknade jag så igen. Två mintuer _innan_ väckarklockan. *Blä* på mig själv.
Har sovit en liten stund mitt på dan. Och lär nog sova en del imorgon bitti. :-)
Har ett utmärkt exempel förresten på den ibland ganska hårda jargongen här hemma. Min syster har alltid varit en liten smula kraftigare än jag, men inte ett dugg tjock. Vi höll på med köksplanerna igen och hade kommit så långt i diskussionen att vi flyttat om allting hela huset och bytt sovrum på allihopa. Någon ville slänga ut pianot från gästrummet/finrummet.
Salome: Men var ska vi ha det då?
Mamma: Ja, inte bär vi upp det till övervåningen i alla fall!
Stefan (som hållt sig lite i utkanten senaste minuten): Salome!?
För en utomstående kanske det inte är så klart, vad det roliga med det här är. Men för oss som är vana vid Stefans rappa kommentarer, så var det hur kul som helst.. :-) Och så här är det hela tiden. Man får nog vara ganska härdad om man ska klara sig hemma hos oss. Annars blir man det illa kvickt. :-) Vi är inte helt normala..
tisdag, januari 3
Insåg att det kan bli lite körigt att hinna skriva här ikväll. Om en liten stund ska jag upp till ladugården och mjölka, för första gången på lovet. Hm. Och sen ner, duscha och göra mig iordning, för att vara med i mina föräldrars bönegrupp ikväll. Och sedan lägga mig tidigt för att orka upp kvart över fem för att mjölka imorgon bitti. Och någonstans hoppas jag få lite tid över för att prata telefon. Eller något.. :-)
Annars finns det bara en enda sak som pratas om i vår familj just nu. Och det är planerna kring att bygga om köket. Den ena idén vildare än den andre läggs fram. Både mamma och pappas sovrum, förrådet, farstun och matkällaren har varit omtalade för ombyggnad. Vi får väl se hur det blir med det.. I slutändan kanske det ändå bara blir att byta ut allt det vi har nu mot något nytt och fint, men att det ändå ser nästan likadant ut..
måndag, januari 2
Borde kunna skriva ett långt och intressant inlägg idag. Med tanke på all tid jag haft till att tänka, menar jag. Men se nej, har nog inte tänkt en enda vettig tanke på hela dagen.
Vad gör jag egentligen hela dagarna??
Hm, har iofs återupptäckt The Sims, men såå mycket har jag inte suttit vid datorn. Nej, jag vet inte vad jag gjort idag egentligen.
Men fint väder var det iaf i morse, runt tio sådär när solen var framme en sväng. Och iskallt var det också, 12 minusgrader när jag och hunden tog en rejäl promenad. Sen blev jag tvungen krypa ner lite i mamma och pappas vattensäng och värma mig. :-)
söndag, januari 1
Tog en promenad tidigare med hunden. Det är verkligen snö ute.
Alldeles vit. Allt är helt täckt med snö. Vitt och tyst. Vindstilla. Det är vackert. En kylig, slumrande skönhet, på något sätt. Började nästan titta mig över axeln för att se så den vita häxan inte var på väg i sin släde bakom mig. Förstår varför käre Lewis valde vintern som häxans miljö..
Men mer än ett par dagar sånt här och jag tycker inte det är lika vackert längre. Kommer få nipran om det tänker vara lika tyst varje gång man är ute och går. Tack och lov hunden var med så det var lite liv iaf. Och sen började mobilen pipa, det var ganska skönt.. :-)
Föredrar våren. Den är vacker på ett annat sätt, när allting börjar vakna till liv. Men bäst är sommarn. När allt är grönt. Så levande det bara går. Vattnet är alldeles blått och naturen är full med blommor och djur och liv. Det är egentligen äkta skönhet..
Gott nytt år! Då var det 2006 nu. Hur lång tid kommer det ta i år innan man lär sig skriva det? Fast det går ju lättare för varje år. Blir mer rutin på det. Annat var det när jag var liten, då tog det flera månader innan jag lärde mig att det var ett nytt år..
Nyår firades hemma. Med hela familjen. Det var inte någon som ville umgås med oss. :-) Men det var kul iaf. Käkade tacos. *mmm* Lekte lite. Spelade Settlers (jag vann!). Kollade på Det våras för rymden (se Humor-filmer, 28 dec) och åt lite snacks. Somnade en stund närmare slutet. Var ute en mycket kort sväng och tittade lite på några små raketer. Gick in och umgicks med hunden. Som visade sig inte vara ett dugg skotträdd, åtminstone inte inomhus. Rörde inte ens på öronen när Stefans ballonger small så att väggarna i huset skakade. Sen gick jag och la mig, myste i sängen. Löste lite japanska korsord, har inte gjort det på länge nu. Somnade efter att Sebastian äntligen kommit in och efter en kvarts hostande lyckats somna. Stackarn, det låter förfärligt varje gång.. Men det var ett bra nyårsfirande, lugnt. Och mysigt vara hela familjen ibland också..
Så här ser det ut här nu. Har ju snöat konstant i flera dagar känns det som. Visst är det fint med snö. Men lite lagom räcker ju.. :-)
