söndag, april 2
En del saker känns oundvikliga ibland. Helt plötsligt i en massa olika sammanhang börjar samma sak komma upp. Svårt låta bli att tänka på det då. Men förstår inte poängen med att jag ska tänka på det, för det är så gammalt och jag har redan tänkt färdigt för länge, länge sen. Ingen mening dra upp allting ännu en gång, eller hur?
För övrigt kan jag meddela att jag denna vecka har varit arg på världen. Pratat några kvällar med en kompis och börjat maila med en annan ung kille. En sak bli upprörd ibland, men riktigt arg blir jag sällan. Men det är jag just nu. Förstår inte poängen med att folk ska behöva må dåligt. Det känns så meningslöst. Visst, tuffa perioder kan nog vara bra. Ett tag. Det som inte dödar, härdar. Men om det dödar då, vad är det för mening med det då?? *suck*
Och än en gång har jag fått inse hur dålig jag är på att prata, och särskilt på att ställa frågor. Tack och lov för goda vänner med tålamod.. Det funkar ju iaf ibland nu, eller? :-)
För övrigt kan jag meddela att jag denna vecka har varit arg på världen. Pratat några kvällar med en kompis och börjat maila med en annan ung kille. En sak bli upprörd ibland, men riktigt arg blir jag sällan. Men det är jag just nu. Förstår inte poängen med att folk ska behöva må dåligt. Det känns så meningslöst. Visst, tuffa perioder kan nog vara bra. Ett tag. Det som inte dödar, härdar. Men om det dödar då, vad är det för mening med det då?? *suck*
Och än en gång har jag fått inse hur dålig jag är på att prata, och särskilt på att ställa frågor. Tack och lov för goda vänner med tålamod.. Det funkar ju iaf ibland nu, eller? :-)
[ Hem ]
Kommentarer till Jag tänker för mycket.. (och pratar för lite..)
