måndag, mars 27
Gick ganska fort välja vilket som skulle bli mitt första seriösa ämne i bloggen. Inte för att det är det enda stora i mitt liv, utan mer på grund av de ganska skilda och delvis starka reaktioner jag fått. På något så ynka lite.
Förra vintern lärde Bengtson mig att spela Texas Hold'em, den allra mest populära pokern som det är nu. Jag var fast direkt. Så kul! Alldeles lagom avvägning mellan tur och skicklighet. Krävs skicklighet för att vinna, men med lite tur kan man slå ut även en riktigt bra spelare någon enstaka gång. Fram tills i höstas spelade jag däremot bara lite grann mot kompisar ibland. Om tändstickor och djungelvrål och andra högst värdelösa saker. Och har fortfarande inte kört med riktiga marker någon gång.
Men så i höstas hade jag tråkigt och började kolla runt efter nåt ställe att spela lite på internet. Testade ett par och hamnade till slut på PartyPoker. Deras programvara gick att installera på en av skolans datorer. Fick i och för sig göra det varje gång jag ville spela men det gick fort. Men så gjordes PartyPokers program om och helt plötsligt funkade det inte längre. Hamnade efter ytterligare lite letande på Alamopoker för att nu tagit mig till Pokerroom. Den stora fördelen är att man slipper ladda ner något och Pokerroom har dessutom en Lightversion som passar mig fint eftersom skolans uppkoppling inte är den snabbaste alltid.
Vad gör jag där då? Mycket enkelt. Jag spelar Texas med låtsaspengar mot spelare från hela världen. I varianten Limit går det stadigt uppåt, medan det fortfarande hoppar lite mycket för mig i No Limit. Och det är enbart ett kul tidsfördriv som håller igång hjärnan. Dessutom är det bra träning ifall jag nu skulle råka komma ihop mig med ett gäng som har lust att spela lite på riktigt någon gång.
Hur jag som kristen tjej kan försvara det moraliskt? Jag ser det så här: för mig är det bara ett spel bland andra. Dessutom ett som jag vet att jag skulle kunna bli hyfsat duktig på om jag orkade försöka. Fast det skulle krävas mycket mer tid än jag har lust att lägga ner på något som bara är ett spel.
Men jag är inte okänslig för andras argument. Vill jag verkligen stödja en industri där det ändå är många som i slutändan förlorar pengar? Vill jag var en del i att andra blir spelberoende? Vågar jag riskera att jag själv hamnar lite nära kanten? Finns det inte betydligt säkrare, roligare och mer moraliskt riktiga sätt att ha kul och umgås med folk? Saker väl värda att fundera över.
Att spela om pengar. Jag har ännu aldrig spelat poker om pengar. Och det dröjer nog ett tag till. Ett är jag på det klara med. Jag ska inte börja spela om pengar på onlinepoker. Av den enda anledningen att jag redan är ganska nära gränsen för internetberoende och det är dumt att lägga till ytterligare något till det. Och kanske lite för att jag garanterat skulle förlora om jag började den närmsta tiden. Det är en sak att vinna med låtsaspengar då många kör hej vilt, en annan att vinna när motspelarna förmodligen har ängat åtskilliga timmar mer än jag åt att bli duktiga. Men köra ett homegame med låg insats, varför inte? Lika gärna som att lägga en hundring på krogen, så går det väl att lägga den på en helkväll med trevligt folk i någons lägenhet? En annan aspekt är kasino eller pokerklubbar, men eftersom det för mig ännu är en helt oupplevd värld, så kan jag inte uttala mig om det. Men tanken är inte helt främmande, om det inte varit för att det gärna går upp lite i kostnad då. (Man får ju vara beredd på att förlora det man går in med.)
Och angående spel om pengar i allmänhet. Vad kallar du Bingolotto eller skraplotter? Visst, poker handlar både om tur och skicklighet. Men vanlig sannolikhetslära innebär att om du spelar tillräckligt mycket, så kommer turen och oturen till slut ta ut varandra. Varpå det enda som finns kvar är skickligheten. Och jag litar hellre på min skicklighet i spel om pengar, än på tur.
En annan stor faktor är risken för att utveckla ett spelberoende. Men för att vara ärlig, jag tror att procenten av de som spelar poker som är spelberoende och går i personlig konkurs p.g.a. det är mycket låg. Och beroende av vilket slag det än är, beror oftast egentligen på något helt annat. Hade inte poker funnits, så hade det varit något annat. Den stora faran är nog alla de som bara ligger lite på gränsen ibland. Som kanske spelar för lite mer pengar än de egentligen har råd med, men där det i slutändan inte slutar i en katastrof. De som väljer bort lite umgängestid med familjen, men det enda som sker är att flickvänen gnäller lite ibland på att hon skulle vilja se mer av honom.
Nu tror jag att jag har sagt det mesta jag ville säga. Kort sammanfattning av min åsikt:
+ Roligt (som bara den)
+ Krävande (man måste vara skärpt och tänka hela tiden)
+ Socialt (om det spelas live)
+ Spännande (ett kort kan vända spelet)
- Risk för beroende
- Kan kosta en del pengar
Vill du läsa mer, så är här några snabbt ihopsamlade länkar:
--->Spela Poker
--->Pokersidan
--->Poker.se
--->Poker och beroende – en personlig skildring
--->Spelberoende
--->Mediabevakningen av pokern
Förra vintern lärde Bengtson mig att spela Texas Hold'em, den allra mest populära pokern som det är nu. Jag var fast direkt. Så kul! Alldeles lagom avvägning mellan tur och skicklighet. Krävs skicklighet för att vinna, men med lite tur kan man slå ut även en riktigt bra spelare någon enstaka gång. Fram tills i höstas spelade jag däremot bara lite grann mot kompisar ibland. Om tändstickor och djungelvrål och andra högst värdelösa saker. Och har fortfarande inte kört med riktiga marker någon gång.
Men så i höstas hade jag tråkigt och började kolla runt efter nåt ställe att spela lite på internet. Testade ett par och hamnade till slut på PartyPoker. Deras programvara gick att installera på en av skolans datorer. Fick i och för sig göra det varje gång jag ville spela men det gick fort. Men så gjordes PartyPokers program om och helt plötsligt funkade det inte längre. Hamnade efter ytterligare lite letande på Alamopoker för att nu tagit mig till Pokerroom. Den stora fördelen är att man slipper ladda ner något och Pokerroom har dessutom en Lightversion som passar mig fint eftersom skolans uppkoppling inte är den snabbaste alltid.
Vad gör jag där då? Mycket enkelt. Jag spelar Texas med låtsaspengar mot spelare från hela världen. I varianten Limit går det stadigt uppåt, medan det fortfarande hoppar lite mycket för mig i No Limit. Och det är enbart ett kul tidsfördriv som håller igång hjärnan. Dessutom är det bra träning ifall jag nu skulle råka komma ihop mig med ett gäng som har lust att spela lite på riktigt någon gång.
Hur jag som kristen tjej kan försvara det moraliskt? Jag ser det så här: för mig är det bara ett spel bland andra. Dessutom ett som jag vet att jag skulle kunna bli hyfsat duktig på om jag orkade försöka. Fast det skulle krävas mycket mer tid än jag har lust att lägga ner på något som bara är ett spel.
Men jag är inte okänslig för andras argument. Vill jag verkligen stödja en industri där det ändå är många som i slutändan förlorar pengar? Vill jag var en del i att andra blir spelberoende? Vågar jag riskera att jag själv hamnar lite nära kanten? Finns det inte betydligt säkrare, roligare och mer moraliskt riktiga sätt att ha kul och umgås med folk? Saker väl värda att fundera över.
Att spela om pengar. Jag har ännu aldrig spelat poker om pengar. Och det dröjer nog ett tag till. Ett är jag på det klara med. Jag ska inte börja spela om pengar på onlinepoker. Av den enda anledningen att jag redan är ganska nära gränsen för internetberoende och det är dumt att lägga till ytterligare något till det. Och kanske lite för att jag garanterat skulle förlora om jag började den närmsta tiden. Det är en sak att vinna med låtsaspengar då många kör hej vilt, en annan att vinna när motspelarna förmodligen har ängat åtskilliga timmar mer än jag åt att bli duktiga. Men köra ett homegame med låg insats, varför inte? Lika gärna som att lägga en hundring på krogen, så går det väl att lägga den på en helkväll med trevligt folk i någons lägenhet? En annan aspekt är kasino eller pokerklubbar, men eftersom det för mig ännu är en helt oupplevd värld, så kan jag inte uttala mig om det. Men tanken är inte helt främmande, om det inte varit för att det gärna går upp lite i kostnad då. (Man får ju vara beredd på att förlora det man går in med.)
Och angående spel om pengar i allmänhet. Vad kallar du Bingolotto eller skraplotter? Visst, poker handlar både om tur och skicklighet. Men vanlig sannolikhetslära innebär att om du spelar tillräckligt mycket, så kommer turen och oturen till slut ta ut varandra. Varpå det enda som finns kvar är skickligheten. Och jag litar hellre på min skicklighet i spel om pengar, än på tur.
En annan stor faktor är risken för att utveckla ett spelberoende. Men för att vara ärlig, jag tror att procenten av de som spelar poker som är spelberoende och går i personlig konkurs p.g.a. det är mycket låg. Och beroende av vilket slag det än är, beror oftast egentligen på något helt annat. Hade inte poker funnits, så hade det varit något annat. Den stora faran är nog alla de som bara ligger lite på gränsen ibland. Som kanske spelar för lite mer pengar än de egentligen har råd med, men där det i slutändan inte slutar i en katastrof. De som väljer bort lite umgängestid med familjen, men det enda som sker är att flickvänen gnäller lite ibland på att hon skulle vilja se mer av honom.
Nu tror jag att jag har sagt det mesta jag ville säga. Kort sammanfattning av min åsikt:
+ Roligt (som bara den)
+ Krävande (man måste vara skärpt och tänka hela tiden)
+ Socialt (om det spelas live)
+ Spännande (ett kort kan vända spelet)
- Risk för beroende
- Kan kosta en del pengar
Vill du läsa mer, så är här några snabbt ihopsamlade länkar:
--->Spela Poker
--->Pokersidan
--->Poker.se
--->Poker och beroende – en personlig skildring
--->Spelberoende
--->Mediabevakningen av pokern
[ Hem ]
Kommentarer till Poker
