tisdag, mars 7
Just nu finns det cirkus tusen tankar i mitt huvud och jag vet inte vart jag ska ta vägen med dem. Går lixom inte fånga in någon riktigt ordentligt, för det snurrar så fort..
Men det är positivt, så långt har jag kommit iaf. För kanske två veckor sen hade jag några riktigt dåliga dagar. Efteråt förstod jag att en del av det berodde på PMS, men det tar inte bort varför jag var nere. Jag blev så trött på allt så till slut hävde jag ur mig för ett par personer precis hur läget låg till. Ingen som egentligen hade något bra att säga, i ett sånt läge känns det rätt dumt att säga "det ordnar sig nog ska du se". Tack för att ni lyssnade iaf!
Allt det finns fortfarande kvar, även om något av det är lite bättre så är något annat sämre. Å ändå, så är det helt annorlunda idag. Jag har inte kommit till några nya insikter. Eller, det har jag, men inget som egentligen har något med det att göra. Allt känns bara.. annorlunda.. Jag känner mig som en annan person. Fast samma. Inget har hänt med mig. Jag känner som innan. Fast jag känner annorlunda.
Drack en latte för några timmar sen. Typ fem timmar sen. Sluta med kaffet, eller hur var det? :-) Hade ett mycket trevligt samtal med Gurra. För att vara två personer som egentligen inte varit så duktiga på att prata, så har vi väldigt lätt för att prata bort tiden. Och det är vettigt samtal, det var givande.
Funderar lite på hur en del som läser det här reagerar. Om du lärt känna mig under det senaste året eller så, så kanske du inte är så överraskad över min blogg eller det jag skriver. Men om du känner mig sen tidigare, så har jag insett att du kanske sitter lite fundersam ibland. Har du verkligen hittat till rätt sida? Sanningen att säga så var jag ända till typ förra hösten väldigt tillsluten av mig. Berättade sällan något som var det minsta personligt, för någon. Bara för att ta ett exempel. Hur många här vet namnet på killen som jag var intresserad av till och från under typ hela gymnasietiden, och lite till? Den ni.. :-) (Hur många visste om att det ens fanns en sådan??) Men nu, så vet typ många av dem som jag räknar som mina vänner, vad som händer i mitt liv just nu. Kanske för många? En av alla saker jag och Gurra pratade om, ifall vi kanske slagit över lite för mycket och lämnar ut för mycket av oss själva till andra, när det äntligen börjat släppa?
Den här veckan, tis-tors, är det evangelistveckan inne i Pingst. Var där med ett gäng, mycket trevligt. Uppvärmd som jag var efter en och en halv timme med Gurra, tycker jag nog att jag klarade av det där med att vara social bra. Jag pratade på med folket, både seriöst och skämtsamt och det vara bara kul. Behövde inte sitta och fundera på vad jag skulle säga, det kom bara. Tänk om det alltid kunde vara så..
Har funderat en del på framtiden på sistone. Både framtiden som i de närmast liggande veckorna och som i till hösten. Vet minst en sak jag måste göra, men vet inte hur det ska gå till. Det kommer kännas väldigt konstigt hur jag än gör.. Men orkar snart inte bry mig om ifall det blir konstigt, för hur jag än vrider och vänder på det så är det något jag måste göra och det finns inte så många olika sätt att göra det på. Bara ta tag i det och sen låta det bli som det blir.
det är skönt när man vet vad man ska göra. Med en annan sak vet jag inte hur jag ska bete mig. Jag vet vad jag vill, kalla det dum envishet eller vad som helst.. En insikt, som jag kom på tidigare under året, men nästan glömt bort. Jag har ofta trott att jag är en lugn och hyfsat stabil människa. På gränsen till tråkig? Men nä. Sanningen är den att jag egentligen känner så mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland. Flera personer har genom åren berättat för mig att de ser mig som en person med stort hjärta. Jo, det är väl det minsta man kan säga. Jag ger mig in i andra människor med allt jag har ibland, och det kan ha sitt pris. Men aldrig att jag skulle vilja vara utan den smärta som det kan ge ibland, för det skulle innebära att jag också var tvungen avsäga mig glädjen som det kan ge. Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje! Det är verkligen så jag ser det, jag har känt att det är så..
Tror du ser nu vad jag menade i början med att jag har hur mycket tankar som helst just nu, har bara börjat nosa lite på det.. :-) Lär inte bli bättre nu i veckan. Kommer bli en mycket social vecka. Ons: Skola, kvällsmöte. Tors: Skola, dans, kvällsmöte. Fre: O'Learys Nässjö. Lör: Inflyttningsfest hos Mattias. Sön: Gudstjänst i Habo med Patrik. Nästan hysteriskt, jämfört med hur det varit på sistone..
Nu ska jag sluta flumma.. En virtuell kram till alla som vill ha! *kram*
Men det är positivt, så långt har jag kommit iaf. För kanske två veckor sen hade jag några riktigt dåliga dagar. Efteråt förstod jag att en del av det berodde på PMS, men det tar inte bort varför jag var nere. Jag blev så trött på allt så till slut hävde jag ur mig för ett par personer precis hur läget låg till. Ingen som egentligen hade något bra att säga, i ett sånt läge känns det rätt dumt att säga "det ordnar sig nog ska du se". Tack för att ni lyssnade iaf!
Allt det finns fortfarande kvar, även om något av det är lite bättre så är något annat sämre. Å ändå, så är det helt annorlunda idag. Jag har inte kommit till några nya insikter. Eller, det har jag, men inget som egentligen har något med det att göra. Allt känns bara.. annorlunda.. Jag känner mig som en annan person. Fast samma. Inget har hänt med mig. Jag känner som innan. Fast jag känner annorlunda.
Drack en latte för några timmar sen. Typ fem timmar sen. Sluta med kaffet, eller hur var det? :-) Hade ett mycket trevligt samtal med Gurra. För att vara två personer som egentligen inte varit så duktiga på att prata, så har vi väldigt lätt för att prata bort tiden. Och det är vettigt samtal, det var givande.
Funderar lite på hur en del som läser det här reagerar. Om du lärt känna mig under det senaste året eller så, så kanske du inte är så överraskad över min blogg eller det jag skriver. Men om du känner mig sen tidigare, så har jag insett att du kanske sitter lite fundersam ibland. Har du verkligen hittat till rätt sida? Sanningen att säga så var jag ända till typ förra hösten väldigt tillsluten av mig. Berättade sällan något som var det minsta personligt, för någon. Bara för att ta ett exempel. Hur många här vet namnet på killen som jag var intresserad av till och från under typ hela gymnasietiden, och lite till? Den ni.. :-) (Hur många visste om att det ens fanns en sådan??) Men nu, så vet typ många av dem som jag räknar som mina vänner, vad som händer i mitt liv just nu. Kanske för många? En av alla saker jag och Gurra pratade om, ifall vi kanske slagit över lite för mycket och lämnar ut för mycket av oss själva till andra, när det äntligen börjat släppa?
Den här veckan, tis-tors, är det evangelistveckan inne i Pingst. Var där med ett gäng, mycket trevligt. Uppvärmd som jag var efter en och en halv timme med Gurra, tycker jag nog att jag klarade av det där med att vara social bra. Jag pratade på med folket, både seriöst och skämtsamt och det vara bara kul. Behövde inte sitta och fundera på vad jag skulle säga, det kom bara. Tänk om det alltid kunde vara så..
Har funderat en del på framtiden på sistone. Både framtiden som i de närmast liggande veckorna och som i till hösten. Vet minst en sak jag måste göra, men vet inte hur det ska gå till. Det kommer kännas väldigt konstigt hur jag än gör.. Men orkar snart inte bry mig om ifall det blir konstigt, för hur jag än vrider och vänder på det så är det något jag måste göra och det finns inte så många olika sätt att göra det på. Bara ta tag i det och sen låta det bli som det blir.
det är skönt när man vet vad man ska göra. Med en annan sak vet jag inte hur jag ska bete mig. Jag vet vad jag vill, kalla det dum envishet eller vad som helst.. En insikt, som jag kom på tidigare under året, men nästan glömt bort. Jag har ofta trott att jag är en lugn och hyfsat stabil människa. På gränsen till tråkig? Men nä. Sanningen är den att jag egentligen känner så mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland. Flera personer har genom åren berättat för mig att de ser mig som en person med stort hjärta. Jo, det är väl det minsta man kan säga. Jag ger mig in i andra människor med allt jag har ibland, och det kan ha sitt pris. Men aldrig att jag skulle vilja vara utan den smärta som det kan ge ibland, för det skulle innebära att jag också var tvungen avsäga mig glädjen som det kan ge. Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje! Det är verkligen så jag ser det, jag har känt att det är så..
Tror du ser nu vad jag menade i början med att jag har hur mycket tankar som helst just nu, har bara börjat nosa lite på det.. :-) Lär inte bli bättre nu i veckan. Kommer bli en mycket social vecka. Ons: Skola, kvällsmöte. Tors: Skola, dans, kvällsmöte. Fre: O'Learys Nässjö. Lör: Inflyttningsfest hos Mattias. Sön: Gudstjänst i Habo med Patrik. Nästan hysteriskt, jämfört med hur det varit på sistone..
Nu ska jag sluta flumma.. En virtuell kram till alla som vill ha! *kram*
[ Hem ]
Kommentarer till Flum
