onsdag, februari 1
Skippat allt snack om romantiska solnedgångar. Visst, en solnedgång kan vara så vacker att jag tappar andan. Som så mycket annat i naturen. Men det går inte ens jämföra med vad jag känner vid en soluppgång. Det är en känsla som är helt omöjlig att beskriva.
Kom i tid till första lektionen idag och lyckades för första gången knipa "min" plats i Vättersalen, vid fönstret längst fram till vänster. Och vilken plats! Just nu så går ju solen upp under första lektionen, jag satt och njöt stort. Hoppas inte läraren hade allt för mycket emot att jag satt och blundade större delen av tiden, men misstänker det syntes på mig att jag hade det gôtt och inte satt och sov.. :-)
Men inget slår soluppgången på Böda. Bara synd att solen går upp så tidigt på sommaren. Det är jobbigt släpa sig upp när man nyss har somnat. Man sover ju inte direkt mycket under en lägervecka. Men skulle det vara så att jag ändå är vaken av någon anledning (=druckit lite för mycket kaffe, typ), så tar jag mig ner till stranden då. De gånger jag gjort det, skulle jag inte vilja byta mot något alls i hela världen. Måste se till att göra det åtminstone en gång i år, blev inte av förra lägret.. Någon som är på? :-)
[ Hem ]
Kommentarer till Soluppgångar
