lördag, november 12
Jag kämpar och kämpar.. Men det börjar bli jobbigt. Känner hur jag mer och mer är på väg tillbaka till den där gråa världen, inget roligt ställe men det är något jag känner igen.. Men jag vill inte, inte denna gången, så jag kämpar. Jag vet att jag klarar mig, det gör jag alltid. Men det handlar väl inte bara om att överleva? Har fått ett smakprov av hur det verkligen skulle vara att leva på riktigt, avskyr att känna hur det börjar rinna igenom mina fingrar utan att jag har en chans att stoppa det som händer..
Min förkylning är iaf lite bättre. Är inte alldeles konstig i huvudet, även om jag fortfarande är tvungen att snyta mig jämt och ständigt..
Har vart hos frissan idag, bara klippt av det allra värsta. Insett att jag nog aldrig kommer få långt hår. Hade typ lika långt hår igår, som jag hade på sommarfesten i juni, strax efter förra gången jag klippte mig. Slits lika fort som det växer ju..
Om du inte behöver mig när du mår dåligt, när behöver du mig då?
[ Hem ]
Kommentarer till Vardagens Kamp
