tisdag, april 25
Blåmärken är alltid ett intressant ämne när det gäller Sara. Hon har nämligen mycket goda förutsättningar för att dra på sig blåmärken.
1. Ömhudad. Peta på mig och jag gnyr och grimaserar i en kvart.
2. Jag är klumpig/klantig/tankspridd/frånvarande. Hjälper inte att hålla sig borta från sådant som kan göra ont, typ innebandybollar. Det finns ju fortfarande X antal trösklar, dörrar, stolar, bord, dörrkarmar, lyktstolpar, bilar, träd o.s.v. som det går utmärkt råka komma i närkontakt med.
3. Är bara giltigt periodvis. Men jobb med djur, innebär alla möjliga fina tillfällen till smärre skador. Tjuriga kvigor, spralliga kalvar och tjocka kor och "hoppsan, var du där?!?"
Så är alltid lika förvånad att jag inte är alldeles täckt av blåmärken. Fast det mest irriterande är att när jag väl får blåmärken, så har jag ingen aning om varifrån de kommer. Som för någon månad sen, då jag räknade till sex stycken fördelat på mina två knän. Och nu har jag ett stort på låret som jag inte kan minnas vad som möjligen orsakat det, hur jag än tänker.
Fast ett har jag nu, som jag faktiskt vet vart det kommer från. Låg i sängen och skulle sova. Vände på mig. Och på något konstigt sätt lyckas jag köra in ena armbågen i den andra underarmen. Hur vet jag inte. Har försökt göra en efterkonstruktion av olyckan, men inte lyckats. Men ont som bara den gjorde det och blåmärke blev det. Fast nu kan man bara skymta det, så det är nog borta tills imorgon..
1. Ömhudad. Peta på mig och jag gnyr och grimaserar i en kvart.
2. Jag är klumpig/klantig/tankspridd/frånvarande. Hjälper inte att hålla sig borta från sådant som kan göra ont, typ innebandybollar. Det finns ju fortfarande X antal trösklar, dörrar, stolar, bord, dörrkarmar, lyktstolpar, bilar, träd o.s.v. som det går utmärkt råka komma i närkontakt med.
3. Är bara giltigt periodvis. Men jobb med djur, innebär alla möjliga fina tillfällen till smärre skador. Tjuriga kvigor, spralliga kalvar och tjocka kor och "hoppsan, var du där?!?"
Så är alltid lika förvånad att jag inte är alldeles täckt av blåmärken. Fast det mest irriterande är att när jag väl får blåmärken, så har jag ingen aning om varifrån de kommer. Som för någon månad sen, då jag räknade till sex stycken fördelat på mina två knän. Och nu har jag ett stort på låret som jag inte kan minnas vad som möjligen orsakat det, hur jag än tänker.
Fast ett har jag nu, som jag faktiskt vet vart det kommer från. Låg i sängen och skulle sova. Vände på mig. Och på något konstigt sätt lyckas jag köra in ena armbågen i den andra underarmen. Hur vet jag inte. Har försökt göra en efterkonstruktion av olyckan, men inte lyckats. Men ont som bara den gjorde det och blåmärke blev det. Fast nu kan man bara skymta det, så det är nog borta tills imorgon..
[ Hem ]
Kommentarer till Blåmärken
