onsdag, februari 8
Jag förstår inte att jag kunde överge de här jeansen i nästan ett halvår. De var ju för katten mina favoritjeans i över ett år! Inte för att de är särskilt snygga. Och de sitter verkligen inte bra. Minst en tum för breda = hänger både fram och bak och bör ha skärp för att inte se konstigt ut. Så låga så jag får låta bli använda i kombination med de kortare tröjorna, eftersom det då syns lite väl mycket av magen. Precis på gränsen till tillräckligt långa för mig, nuddar knappt golvet när jag står helt rakt. Och nu då en stor, lagad, reva över ena knät.
Jag älskar dem, kort och gott. Försöker så gott jag kan ignorera att det på flera andra ställen börjar se misstänkt slitet ut. Nästa gång jag slutar använda dem, får bli när de är bortom all räddning.
Med tanke på Saras nya hobby, kunde jag bara hålla med. Efter min lilla stund med nål och tråd igår, så känner jag nu en överväldigande lust att börja brodera igen, älskade ju att göra det när jag gick på typ högstadiet. Frågan är bara vad man ska göra av allt sen..
Jag älskar dem, kort och gott. Försöker så gott jag kan ignorera att det på flera andra ställen börjar se misstänkt slitet ut. Nästa gång jag slutar använda dem, får bli när de är bortom all räddning.
Med tanke på Saras nya hobby, kunde jag bara hålla med. Efter min lilla stund med nål och tråd igår, så känner jag nu en överväldigande lust att börja brodera igen, älskade ju att göra det när jag gick på typ högstadiet. Frågan är bara vad man ska göra av allt sen..
[ Hem ]
Kommentarer till Hur kunde jag?
