måndag, maj 29
Jag drömmer ju mycket, har vi konstaterat innan. Inatt var inget undantag och det satte sig tydligen starkt eftersom jag fortfarande kommer ihåg det. Kommer inte ihåg hur drömmen var innan, utan bara just det här.
Jag står på mitt rum på Kortebo och pysslar lite med något. In kommer en liten tjej, runt sju år. Jag tror det är en av ungarna från hemma (fast hon är äldre nu, men minns henne som liten.) Vi pratar lite helt vanligt sådär, hon går ut. Efter en kort stund kommer hon tillbaka, uppenbarligen frustrerad. Försöker stammade säga något..
Jag är lika förundrad när jag vaknar. Det här är en liten tjej med en stark, personlig tro, som får gå igenom tuffa saker bara därför. Men likväl så kunde hon inte tänka sig att lägga ifrån sig sin tro bara för att få vara med och leka. Och vad är jag? En betydligt äldre tjej med tvivlande tro som håller till på en skola där alla andra tycker mer eller mindre precis som jag. Förebilderna finns kanske inte alltid där man trodde att man skulle finna dem.
Jag står på mitt rum på Kortebo och pysslar lite med något. In kommer en liten tjej, runt sju år. Jag tror det är en av ungarna från hemma (fast hon är äldre nu, men minns henne som liten.) Vi pratar lite helt vanligt sådär, hon går ut. Efter en kort stund kommer hon tillbaka, uppenbarligen frustrerad. Försöker stammade säga något..
D...d...djävlar!Sen rusar hon ut. Jag springer ju så klart efter henne. Lyckas få tag på henne, trycker ner henne i en fåtölj i korridoren och slår armarna om henne. Hon gråter men börjar iaf lugna ner sig. Jag frågar henne vad som är fel och hon börjar berätta värsta snyfthistorien om hur hon inte har några kompisar i förskoleklassen (eller nollan eller lekis eller vad du nu kallar det), om att de andra inte vill vara med henne för att hon är kristen och att de säger dumma saker om Gud. Och jag blir helt uppslukad av hennes berättelse, det här är en grym tjej alltså! Men jag pratar med henne och ger henne ett riktigt bra svar (men hur jag än funderar kommer jag inte på vad jag sa) och efter en stund mår hon bättre igen. Hon ger mig en sista kram, övertygad om att allt kommer bli bra till slut, och springer iväg igen. Kvar står jag, förundrad. Imponerad.
Jag är lika förundrad när jag vaknar. Det här är en liten tjej med en stark, personlig tro, som får gå igenom tuffa saker bara därför. Men likväl så kunde hon inte tänka sig att lägga ifrån sig sin tro bara för att få vara med och leka. Och vad är jag? En betydligt äldre tjej med tvivlande tro som håller till på en skola där alla andra tycker mer eller mindre precis som jag. Förebilderna finns kanske inte alltid där man trodde att man skulle finna dem.
[ Hem ]
Kommentarer till Nattens dröm
